Det är ingen hemlighet att jag har en vurm för superhjältar.
Det som fångade mig som barn är att det fanns så mycket fantastisk och unik potential i de sortens historier som brukade berättas i superhjälteserier.
I en tidning slogs Batman mot maffian. I en annan tidning slogs han mot robotar. I ännu en tidning slogs han mot varulvar.
Mitt unga jag var helt tagen. Hur fantastisk skulle det inte vara med en tidning där Batman slogs mot maffian, robotar och varulvar samtidigt? Maffian, robotarna och varulvarna skulle inte ens samarbeta för att försöka besegra honom, utan skulle vara varsin egen fraktion med egna mål ambitioner. Hur skulle de förhålla sig till varandra? Vad skulle de ha för fördelar och nackdelar? Det var tankar som fick mina kreativa kugghjul att gå i högvarv.
Men oftast var det så att elementen sällan blandades. I en story slogs Batman mot maffian och inte förrän den var avslutad vad det dags för att möta robotar eller något annat.
På senare tid har superhjälteserier blivit bättre på att bejaka den stora knasigheten som de välsignats med (två exempel är Hitman och Runaways, vilka jag kommer prata om i kommande Månadens Rekommendationer), men något som oftare haft fantasiblandningen nära till hands är webbserier. Webbserier har alltid varit en mer direkt kanal mellan skapare och läsare, och det har sällan funnit något som hindrat serieskaparen att ordentligt ta ut svängarna.
Den första webbserien jag började läsa, Sluggy Freelance, var ett perfekt exempel på detta: En vanlig kille och en uppfinnare som levde sin vardag i en värld befolkad av demoner, utomjordingar och jultomten. Men idag skall vi inte prata om Sluggy Freelance, utan istället Dr McNinja.
Dr McNinja är, som namnet antyder, en man med läkarexamen som växt upp i en familj av irländska ninjor. När han inte sköter sin läkarmottagning försöker han leva sin vardag i en värld befolkad av dinosaurier, spöken och danska Dolph Lundgren. Och nu borde du redan vara såld, enligt internets alla spelregler.
På internet är det lågt hängande frukt att säga att något är bra enbart för att det blandar på vitt skilda saker. Hur ofta hör man inte någon säga att det bästa sättet att förbättra en zombie är att göra det till en zombieviking? Eller en zombievikingbrottare? En zombievikingbrottarkattunge? Visst, det kittlar fantasin, men inte mycket mer än så.
Dr McNinja har självklart alla de element som gör en historia värd att läsa utan att man nyttjar sig av knäppblandningar. Det finns engagerande och välregisserad action likaväl som spetsfundig och avslappnad humor.
Men det finns en specifik detalj som för mig gör det värt att lyfta upp Dr McNinja som Månadens Rekommendation framför alla webbserier.
Dr McNinja är snart avslutad.
Jag läser inte Sluggy Freelance längre. Ibland tittar jag in på sidan och känner mig ledsen – serien slutade vara relevant eller spännande för evigheter sedan. Webbseriemodellen fungerar så att skaparen bara tjänar pengar på serien så länge hen fortsätter att jobba med den. Istället för att berätta en bra historia – med en början, mitt och ett slut – drar de ut på det så länge det går. Karaktärer slutas utvecklas, kontinuiteten rasar samman och berättelsens värde devalveras för varje ”ny säsong” man slänger på efter den första.
Dr McNinja är inne i den sista akten. En akt som det förberetts inför sedan starten. Det kommer inte oorganiskt tvingas på mer berättelse efter detta, vilket är ovanligt i webbseriesammanhang. Att få se något avslutas – nu när man vet att de kommer göra Star Wars- och Marvelfilmer tills ingen av oss lever längre – är guld värt för mig.
Du hittar serien här. Vill du veta mer om konceptet att blanda allt möjligt helt vilt kan du läsa om termen Fantasy Kitchen Sink här.
