För lite mindre än en månad sen avslutades (på sätt och vis) webbserien Irregular Webcomic. Den gjordes av en australiensk fysiker vid namn David Morgan-Mar och började, likt många andra webbserier, med trevande rollspelsskämt. Seriens behållning blev dock när skämten blev av en mer avancerad natur och ofta krävde en djup allmänbildning i många olika vetenskaper. Irregular Webcomic var dock inte som xkcd, som mest kretsade kring de hårda vetenskaperna, utan baserade även mycket av sin humor på historia, dramaturgi och litteratur. Det var via Irregular Webcomic jag lärde mig vad Mary Sue och Jump the Shark betydde.
Irregular Webcomic var den andra webbserien som jag började läsa (Sluggy Freelance var den första) och den har betytt mycket för mig. Den har dock inte slutat helt och hållet; serien går nu i en rerun med extra kommentarer gällande skapandet av serien. För oss som läst serien i sin helhet är det ett smörgåsbord av glimtar bakom kulisserna, men jag tror att även den som läser serien för första gången har något att hämta.
Utöver detta publicerar Morgan-Mar djuppgående blogginlägg varje söndag (eller annotations, som han kallar dem) under Irregular Webcomics baner. De första handlade om Morgan-Mars kärlek till vetenskapen och atomernas mysterium, vilka även för mig (som ser periodiska systemet som sin fiende) var behaglig läsning, men det senaste inlägget handlade om webbseriemediumet i sig.
När Irregular Webcomic avslutades hade jag tänkt skriva ett kärleksförklarande inlägg här på min egen blogg samma dag, men något kom ivägen (I’m looking at you, periodiska systemet). Nu när serien dock tog upp ett ämne mig extra varmt om hjärtat tyckte jag att det var dags att rätta till det misstaget.
Jag hoppas att ni får lika mycket glädje av Irregular Webcomic som jag fått.