Det jag tar med mig från den här boken är att jag äntligen vet hur offside fungerar.
Unseen Academials var en av de Discworld-böcker jag inte läst tidigare, och jag har länge oroat mig för att den skulle vara tramsig. Jag hade bara framsidan att utgå ifrån, och på den verkade som att den inte skulle handla om någonting, utan bara vara en serie fotbollskämt för den redan frälste. Ungefär som The Last Continent, som säkert var rolig för brittiska gubbar som tycker att Australien är knäppt.
Men till min förvåning tyckte jag istället att den handlade om för mycket.
Boken börjar med att trollkarlarna får reda på att på grund av ett gammalt arvsförordnande* måste spela en fotbollsmatch med jämna mellanrum eller förlora en stor del av universitetets ekonomiska medel.
Och så här långt kändes det roligt. Trollkarlar är gamla gubbar med stora magar och ännu större egon, och nu måste de spela fotboll mot en massa obildade huliganer? Man får inte glömma att trots att trollkarlarna är som en grupp kastrerade hankatter är de samtidigt hyperintelligenta och rätt elaka – precis som hankatter – så jag blev för en kort stund intresserad av att se hur detta skulle sluta.
Men tyvärr handlar inte boken om det här, egentligen. Den handlar om Nutt, en goblin som invandrat till Ankh-Morpork. Han är bra på allt, genomsnäll och ingen gillar honom. Men det är något mystiskt med Nutt. Boken går som katten kring het gröt och gör slutligen en stor sak i att avslöja att denna Nutt inte alls är en goblin … utan en ORC!
I förra boken kände jag att tankar och koncept inte längre hängde ihop så bra. Att Nutt från början verkar vara något vi aldrig** har stött på i Discworld innan, till något annat som vi heller aldrig stött på, känns inte som en så viktig grej som boken vill få det att verka.
Boken känns inte lika ogenomtänkt som Making Money … men istället känns det som vi sett mycket förut. Ett knäppt testamente med regler plockade från en sitcom förekom precis i Making Money. Och en fantasyvarelse som är bättre än människor på alla sätt och vis som ska integreras i samhället? Den storyn har vi redan haft med troll, dvärgar, golems, vampyrer och varulvar.***
Trots det finns det saker jag ändå gillar i boken, som Glenda till exempel. Hade boken varit bättre strukturerad hade jag kallat henne bokens huvudperson. Hon har huvudansvar för nattpasset på universitetets kök, och hon berör bägge de två storylinsen genom att vara god vän med Nutt och vara aktiv fotbollssupporter med åsikter om fotbollens framtid***. Hon är även överviktig, ful och bitter, men man kan inte låta bli att bli kär i henne ändå.
Det får mig att tänka tillbaka på Maskerade och hur Agness Nitt blev hanterad av Pratchett. Där gjorde boken hela tiden narr av att hon inte passade in i ett klassiskt skönhetsideal, här hanterar Pratchett det oändligt mycket bättre och visar istället att Glenda lever i en orättvis värld som gör narr av henne – boken tar tydligt fortfarande hennes parti. Så även om det är mycket i Discworld-böckerna som blivit sämre så glädjer det mig att hitta saker som blivit bättre.
SAMMANFATTNING
Varje bok, varje spel och varje film man tar till sig är ett tillfälle att fråga något om sig själv, men även att fråga varför man la sin begränsade livstid på just den här upplevelsen.
Ska jag vara helt ärlig läser jag igenom de sista Discworld-böckerna mest för att få ett avslut, vilket har ett värde i sig. Men jag blir ständigt påmind om att inget gott varar för evigt. Det är kanske något man skulle ta mer lärdom av, och istället för att fortsätta producera Star Trek och Star Wars i oändlighet kanske.****
Om jag inte vill gå för långt på min litterära upptäcksfärd kanske jag ska testa Nation istället. Jag har varit nyfiken på The Long Earth-serien, men den sägs också vara extremt rörig.
Det var kul att läsa Unseen Academicals, men jag tror att den spontana glädjen kommer uppstå allt mer sällan medan vi tar oss igenom slutet av Discworld.
- Small Gods
- Guards! Guards!
- Hogfather
- Night Watch
- The Truth
- Wyrd Sisters
- The Amazing Maurice and his Educated Rodents
- Thief of Time
- Feet of Clay
- The Last Hero
- The Fifth Elephant
- Men at Arms
- The Wee Free Men
- A Hat Full of Sky
- Goint Postal
- Monstrous Regiment
- Thud!
- Moving Pictures
- Witches Abroad
- Wintersmith
- Soul Music
- Lords and Ladies
- Reaper Man
- Jingo
- Mort
- Unseen Academicals
- Pyramids
- Making Money
- The Science of Discworld
- Carpe Jugulum
- Interesting Times
- Eric
- The Light Fantastic
- Equal Rites
- The Colour of Magic
- The Science of Discworld III
- The Science of Discworld II
- Maskerade
- Sourcery
- The Last Continent
* Jag hade tänkt skriva “testamente”. Det är ju typ vad det är i ett narrativt perspektiv: en lapp från en död person med besvärliga instruktioner. Men jag bet ihop och försökte slå upp vad “financial endowment” egentligen betydde, och “arvsförordnande” var det bästa jag kunde komma på.
Någon gång hoppas jag att jag läser en bok där termen “apportegendom” förekommer, för det vet jag redan. Kan tacka ett riktigt tråkigt parti Pictionary för det.
** Som vän av ordning behöver jag meddela att goblins faktiskt nämns i förbifarten i Equal Rites.
*** Någon av de saker boken försöker handla om är hur överklassen tar över underklassens sport för att göra den städad och tråkig, representerad av konflikten mellan trollkarlarna och Glenda. Men det leder liksom ingenstans.
**** Fast jag kanske inte ska kasta sten i glashus. Utöver Discworld läser jag nästan bara Warhammer-böcker för tillfället.