Jag har tidigare nämnt att mitt favoritspel är Earthbound, eller kanske möjligen Chrono Trigger. Men det är konstigt att jag är så förtjust i dessa spel, för de innehåller egentligen inte något av de som är tv-spels styrkor i jämförelse med andra medier. Det som skiljer tv-spel från böcker och film är att de låter en interagera och forma sin egen upplevelse.
Varken Earthbound eller Chrono Trigger erbjuder många givande val till spelaren, utan man följer gott som hela tiden en snitslad bana från början till slut. När jag varit i diskussioner om ämnet har jag nedlåtande kallat spel av den typen för ’digitala romaner’ istället för spel.
Jag får nog börja nyttja en annan term i framtiden, eftersom spelet 80 days på alla sätt och vis är en digital roman på riktigt, och då i positiv bemärkelse. Jag kanske får säga något i stil med ‘rälsat digitalt narrativ’? I vilket fall pratade jag om 80 days senast när jag var med i Geekpodden, och det inspirerade mig att låta det vara denna månads rekommendation.
Spelet är en steampunk-tolkning av Jules Vernes bok Jorden runt på 80 dagar. För de som emot alla odds inte känner till historien så handlar den om en rik britt, Fogg, och hans inte så rika franska betjänt, Passepartout, som måste resa runt jorden på åttio dagar för att vinna ett vad.
I spelet 80 days tar man rollen som Passepartout och har ansvar för resans praktiska detaljer. Man behöver hålla i budgeten, bestämma färdvägar samt se till att Fogg inte blir allt för sliten av resan. Om jag skulle jämföra med ett annat spel skulle jag ta Backpacker som exempel.
Det som för mig gör spelet värt att prata om är just att det är en digital roman, och en mycket välskriven sådan. Vid varje ny destination blir man presenterad ett textparti, som kapitlet ur en bok, som detaljerar Foggs och Passepartouts vistelse där. Då och då får man olika val som påverkar olika speltekniska delar av ens resa (man hamnar i fängelse och förlorar tid, man får sina pengar stulna, och så vidare), vilket är mycket uppskattat eftersom texten då inte bara finns för sin egen skull utan bidrar till hur man spelar.
Som jag sade är textpartierna välskrivna, tillräckligt välskrivna att stå på egna ben. Utan att spoila allt för mycket så kan jag nämna att två av mina favoritpartier är när man måste lösa en Agatha Christie-mordgåta på en svävarfarkost, samt när man möter en rik man och hans betjänt som också försöker åka jorden runt fast åt fel håll.
Är man intresserad av Jules Verne, steampunk eller hur litteratur och tv-spel kan samverka så är detta ett spel värt att testa.