För ungefär en månad sedan släppte Eloso förlag tre nya produkter: Skymningens fasor I, Skymningens fasor II och Traumakorten. Efter att ha fått andas ut, och fått lite distans, är det dags för reflektion.
Bakgrund
Alla tre produkterna producerades under min senaste kickstarter, men Traumakorten lovades egentligen ut under Chocks första kickstarter. Den sjösattes av Björn Flintberg och Daniel Lehto, men när kickstartern bara blev allt större och större så upptäckte de att ingen av dem hade tillräckligt med tid för att avsluta arbetet. Daniels huvudansvar var egentligen Sagospelet Äventyr, medan Björn var förlagschef och hade därför andra ansvar – som ekonomi och marknadsföring – som inte kunde ignoreras. Detta ledde till att jag bjöds in till förlaget, och jag tog över kickstartern halvvägs in i processen för att låta Björn och Daniel fortsätta med andra oumbärliga antaganden.
Det finns ett uttryck vid namn “death by kickstarter” där man lyckas för bra, lovar för mycket och inte klarar av att leverera, och det blev en kalldusch för mig när jag insåg hur mycket vi hade tagit på oss. Efter att ha suttit och räknat fick jag det till inte mindre än två grundböcker och tretton äventyr*. Tyvärr är kortlekar är en krångligare produkt än vanliga böcker, och alldeles för sent insåg jag att korten inte skulle hinnas med.
Jag beslutade att vi fick avvakta med kortleken tillsvidare, men den var en konstant källa till irritation för mig. “Egentligen” är det inget som binder en att ge ut det man lovar via kickstarter, utan alla som backar tar en ekonomisk risk, men jag själv hade blivit ledsen som backare ifall man gett pengar och inte fått något – även om det fanns bra orsaker bakom. Det är en sak ifall ett företag inte kan leverera för att det går i konkurs, en annan om man fortsätter att producera andra varor.
Jag satte mig och funderade på hur man skulle kunna lösa det utan att förlaget gick under. Budgeten för kortleken hade ätits upp. Fanns det något sätt jag kunde minska kostnaderna? Frakten, kanske?
Jag pitchade till förlaget att vi skulle göra en ny Chock-kickstarter, med förhoppningen om att de som gillade produkterna under första kickstartern även skulle köpa något i den andra, och därför kunde få sina kort skickade i samma paket.
Projektets pitch
Det fanns lite olika idéer på vad nästa kickstarter skulle handla om. En var att skriva en bok som fokuserade på kulterna och de hemliga sällskapen, men valet föll på att göra en monsterbok. Det fanns tre skäl till det:
- Jag älskar monsterböcker
Man skall försöka jobba med sådant som får ens kreativa safter att flöda, och monsterböcker är nog den typ rollspelsprodukt jag älskar allra mest. Jag är riktigt förtjust i äventyr och kampanjer, men de spelar man oftast bara en gång. Monsterböcker återvänder man till gång på gång, och får en allt djupare relation till.
- Mycket material till hands
Det kan vara svårt att tro, men trots att vi skrev tretton äventyr var det mycket material som inte fick plats, och det var i huvudsak monster med text och bild. Att många bilder på monster redan var betalda och tecknade vägde tungt, särskilt med tanke på att projektet skulle behöva kompensera extra kostnader för Traumakorten.
- Kopplingen till gamla Chock
Jag ville gärna slå an till gamla Chock i kommande projekt, och den mest uppskattade boken i den lineupen var monsterboken Nattens fasor. Det var nog inte bara jag som älskade monsterböcker mer än äventyr.
Jag ville inte köra samma namn på boken, men ville ha något på fasor-temat. “Vad är motsatsen till natt?” tänkte jag. “Det är ju dag, men boken kan ju inte heta Dagens fasor. Fast det är ju ljust under gryningen också, så boken får heta Gryningens fasor”.
Gryningens fasor var bokens arbetsnamn långt in i projektet, men turligt nog insåg min med-elosian Nicklas Estberg att det inte alls var en bra titel, och han sa att boken istället skulle heta Skymningens fasor. Det är fortfarande annorlunda än Nattens fasor, men istället för att ge sken av något som blir ljusare och snällare handlar det om hur vi går mot natt och farligare tider.
Tack Nicklas, för att du hindrade mig för att skämma ut mig inför rollspel-Sverige. Gryningens fasor, var får jag allt ifrån?
Innehållet
Min huvudsakliga uppgift var att vara spindeln i nätet. Jag skötte kommunikationen, räknade budget och tog operativa beslut. Jag skrev en del (och omarbetade mycket gammalt material), men hade även Björn Flintberg, Samuel Lowejko och Alexander Fahlander till hjälp i skrivbåset. Om vi tittar på fördelningen ser det ut ungefär så här:
Skymningens fasor I:
Förord
Skrevs av mig, och går igenom min kärlek för monsterböcker.
Tips för Chockmästare
Även detta kapitel var helt och hållet mitt.
Något jag också älskat i rollspelsböcker är kapitel som behandlat specifika spelledartips. Alltså inte de generella tipsen man får överallt (“Har du provat att prata med dialekt?”), utan tips fokuserade på just det narrativa verktyg man har framför mig.
Efter lite självrannsakan har jag insett att det som väckte denna typ av kärlek för mig var GURPS**. Till det yttre är det ju bara en verktygslåda, där man kan välja och vraka bland regler som går från “rätt enkla” till “onödigt obstinat och omständligt” – men det var ju aldrig det som lockade mig. Istället var det GURPS välskrivna setting-böcker som fångade mitt intresse.
Jag var starkt påverkad av GURPS Undead – och dess kapitel om hur man dramaturgiskt hanterar odöda och andra monster – när jag skrev mina egna tips i Skymningens fasor.
Väsen
En lista på vem som skrev vad (under min översyn):
Blotrese – Jonas
Chullpazier – Jonas
Den Oformlige – Björn
Hämnare – Jonas
Häxmästare – Björn
Kikimora – Samuel
Krokmara – Jonas
Kulmkung – Samuel
Lykantroper – Jonas
Mumie (högre) – Alexander
Poltergeist – Jonas
Tulpa – Jonas
Vampyrer – Jonas
Vodjanoj – Alexander
Zombiemästare – Jonas
Bilagor
Dessa innehöll sammanfattning av reglerna och hur man designar egna väsen, och skrevs av Björn, eftersom det var han som skapade regelsystemet till Chock.
Skymningens fasor II:
Den här boken skulle först ha hetat Folktrons fasor och bara vara ett tunt häfte, men jag gjorde ett stort misstag när jag beräknade antal sidor.
Texterna började som google-dokument innan de skulle bli designade av våra sättare, och med lite empirisk data hade jag räknat ut en formel för hur många sidor det skulle bli i konverteringen. Till att börja med räknade jag i överkant, eftersom det är lättare att ta bort än att lägga till. Det gav lite extrasidor, men var inte det stora misstaget – det bestod istället av att basera formeln på Call of Cthulhu Sverige-böckerna. Chock-böckerna var av ett mindre fysiskt format, och blev därför enormt mycket fler sidor än jag föreställde mig.
Som jag skrev på kickstartern är det inte allt för farligt om ens produkt blir längre – det blir en rolig bonus för backare – men här nåddes det en gräns. Jag flyttade därför över några partier från den första boken till det tunna häftet och uppgraderade det till en “riktig” bok.
Förord: Rädslans landskap
Innan jag kom in i Chock-projektet hade Björn och Daniel tagit mycket hjälp av en Tommy Kuusela, forskningsarkivarie och doktor i religionshistoria, för att få hjälp med sägner och folkminnen. Jag hade aldrig träffat karl, men hört mycket gott om honom, och ville därför bjuda in honom till att skriva förordet till Folktrons fasor – hans kunskapsområde.
(Jag fick äntligen möjlighet att träffa Kuusela IRL på Lund 1922, då han och höll liveavsnitt tillsammans med sin podd När man talar om trollen.)
Folktrons fasor
Detta var från början häftets huvudtema och titel, men efter att första boken blev för lång, och skänkte några kapitel till den här boken, fick det bara bli ett kapitel av många.
Min första plan att varje kapitel i Folktrons fasor skulle ha en stämningstext skriven av Anna Gable, som varit med och arbetat på gamla Nattens fasor. Hon hade skrivit texter redan till våra första Chock-böcker, som tyvärr blev liggande på grund av platsbrist, och eftersom Anna var en länk till historiska Chock tyckte jag att det skulle vara roligt att få med dem här istället.
Tyvärr slutade det inte så, mest beroende på min bristande erfarenhet som redaktör. Vårt Chock hade ändrat sig ganska mycket från det proto-Chock som Björn och Daniel filat på, så flera av texterna passade inte längre in i den nya världsbilden. Dessutom skulle det vara konstigt om bara Folktro-kapitlet fick stämningstexter och inte de andra monster-kapitlen, men det fanns ingen tid för att skriva fler texten.
Men jag gjorde faktiskt ett (eller egentligen två) undantag, och det var stämningstexten om De små under jorden. Jag läste texten tidigt i min Chock-karriär, och den var med och formade vad Chock skulle vara för mig: ett rollspel där skräcken är mer mysig än Call of Cthulhu eller KULT, och det är stor fokus på hemlighetsmakeri och de hemliga sällskapens politik.
Även stämningstexten till vampyren Thormund Halldorasson (i kapitlet Extraordinära hot) fick vara kvar, eftersom det är det enda monstret som var unikt för svenska Chock och inte följde med från Chill – det amerikanska spel som gamla Chock var en översättning av.
Vem som skrev vilka väsen:
Bockfolk – Jonas
Bäckahäst – Samuel
De små under jorden – Stämningstext Anna, rollspelstext Jonas
Gloso – Jonas
Gruv-Maja – Samuel
Lyktgubbe – Samuel
Myling – Jonas
Nattmara – Alexander
Nattramn – Samuel
Råttkung – Samuel
Spelemannen från Hårga – Jonas
Storsjöodjuret – Samuel
Strandvaskare – Jonas
Troll – Jonas
Varbjörn – Jonas
Extraordinära hot
De Andra
De Andra är en “superkult” som nämns i första Chock-boken, och inför arbetet med Skymningens fasor funderade jag länge på om man skulle expandera den tillgängliga informationen om dem.
Något jag personligen har svårt för att rollspel med en allt för starkt etablerad kanon. Det är inte rollspelsförfattarens uppgift att lämna över en enorm wiki – med regentlängder, exportprodukter och växelkurser – som spelledaren måste memorera, eftersom det inte ger utrymme för spelledarens egen kreativitet.
Men det gäller att ha en balans. Och även om jag vill ha så lite som möjligt är smaken som baken – vissa spelledare vill verkligen ha tjocka luntor att läsa. Därför gav jag Björn i uppdrag att ta sig an detta textparti, men fortfarande hålla det vagt.
Avgrundsväsen
Innan Eloso fick licensen till Call of Cthulhu fanns det planer att ha “kosmiska gudar” i Chock, vilka vi kallade Avgrundsväsen. Men när Call of Cthulhu landade i våra knän ansåg vi att det var viktigt att särskilja spelen så mycket som möjligt, så därför togs Avgrundsväsna bort tillsvidare.
Men när Björn och Daniel skapade sitt Chock var tanken att spelet skulle fungera på flera plan. Det skulle vara “vanlig” skräck, såsom man ser i klassiska skräckfilmer, men det skulle finnas en högre berättelsenivå man kunde ta till om man ville göra spelet unikt – den om att väsen skapas av imperfektioner i verklighetsväven, och Avgrundsväsen var en del av detta.
Avgrundsväsena nämndes flyktigt i Märk hur vår skugga; Anders Blixt hade kommit på ett monster som kallades för Guldman, och det beslutades att Guldmannen skulle vara ett Avgrundsväsen. Trots att jag står som redaktör för boken arbetade jag faktiskt inte på den. Tidsbristen var så stor så jag gav den ett godkännande utan större ändringar, med en mental anteckning om att se över Avgrundsväsena längre fram. Skymningens fasor blev perfekta tillfället för detta.
Eftersom det var viktigt för mig att Avgrundsväsena fick en egen nisch i relation till vanliga väsen och De Andra, och unika regler, skrev jag texten själv.
Unika väsen
Jag tycker att den roligaste möjligheten med kickstarter är att låta backare vara med och forma innehållet, så därför ville jag att man skulle få rösta fram unika väsen. Egentligen var det tänkt att de skulle vara inbakade i den vanliga väsenlistan, men när jag såg att vi planerade fler unika väsen valde jag att lägga dem för sig själv. På ett lästekniskt plan ger det dem mer tyngd: “Åh, nu har vi lämnat de vanliga monstren. Nu kommer de riktigt läskiga!”.
Baba-Jaga – Alexander (framröstad på kickstarter)
Baba-Jagas staket – Alexander
Carmilla Karnstein – Samuel (framröstad på kickstarter)
Dubbelgångaren – Björn
Draugen – Jag
Hatshepsut – Samuel (framröstad på kickstarter)
Thormund Haldorrason – Stämningstext & rollspelstext Anna
Efterord
Jag hade redan gett förordet till Tommy Kuusela och ville inte ha två förord i rad, så jag skrev istället ett efterord där jag kunde fördjupa mig i hur böckerna kom till.
Som jag skrev tidigare älskar jag att när man öppnar på motorhuven. Och nu, när AI-generade bilder blir allt vanligare och det inte är långt kvar till AI-generade texter, är det nästan det enda “riktiga” värdet en bok skriven av människor har. Vilka var det som skrev det här, hur gick det till och vad ville de säga?
Lärdomar och eftertanke
Det känns som att läxan man lär sig varje gång man råddar ett större projekt är “Allt tar längre tid än man tror”.
En förklaring till detta hittar man i en av mina favoritböcker: Tänka, snabb och långsamt, av Daniel Kahneman. Jag vet att jag pratar om den rätt ofta, men det är en av böckerna som förändrade mitt liv. Där förklaras det att den mänskliga hjärnan egentligen inte är byggd för långsiktiga prognoser och att folk därför konstant räknar fel på sina deadlines.
Sedan är det svårt att kvantifiera konstnärligt arbete. En bil på fabrik vet man exakt hur lång tid det tar att göra, men hur lång tid krävs egentligen för ett postmodernistisk satirisk haiku?
Men den mänskliga ambitionen är att alltid bli bättre, och även om inget någonsin kan bli perfekt gör varje grad skillnad. Min viktigaste lärdom blir därför att det är skillnad på utkast och utkast. Det fanns mycket färdiga texter till monsterböckerna innan vi började projektet, men de behövde fortfarande arbetas om flera vändor innan de var den typen av utkast man kunde ge till testläsare.
Framtiden
Vad är nästa steg för Chock? Mycket beror på hur bra böckerna säljer och hur stort intresset är. Nu är pengar inte allt, men det är ett viktigt att veta om ett projekt “är lönsamt på lång sikt” eller “något man gör mest för att det är skoj”. Men som det ser ut nu pekar oddsen för att det skall komma mer material.
Om vi pratar lärdomar en stund till så är något jag lärde mig att det är lätt att fastna i adminstration. Under vissa delar av arbetet kändes det som att jag inte gjorde annat än att svara på e-post och fylla i excel-ark. Det är lätt att det roliga skrivandet försvinner, och man måste försvara sin skrivtid med hull och hår.
När allt lugnat sig så jag frågade mig själv vad som skulle vara skoj att skriva härnäst. Jag har redan skrivit en massa äventyr, så Chock behöver inte mer just nu. Men är det något varje rollspel förtjänar är det en riktig kampanj, vilket också skulle vara nästa steg i min litterära rollspelsresa.
Inga löften ges, men det är värt att känna ett skräckblandat hopp.
Du kan köpa Skymningens fasor I här
Du kan köpa Skymningens fasor II här
* 1 i startboxen, 4 i Beredskapstid, 7 i Sju sorters skräck, och Märk hur vår skugga.
** Visste ni att Chock: Nattens fasor och GURPS Horror (2nd ed) har samma framsida?