Ens smak formas i unga år.
Min favoritfilm är Amadeus. Min favoritbok är Momo, eller kampen om tiden. Min favoritserie är JLA av Grant Morrison. Alla dessa verk är något jag knutit relation till innan eller under mina tonår.
När man blir äldre börjar det bli svårare att bli lika överraskad och berörd som förr. Till min stora bestörtning finns det dock ett verk som har lyckats och mot alla odds tagit åt sig en av prispallarna i mitt privata smakgalleri.
Fram tills för några år sedan var min favorit bland tv-spel Chrono Trigger. Den platsen är numera stulen av ett spel vid namn Earthbound. Båda är till Super Nintendo (eller snes, som coolingar säger) och tillhör genren rollspel (vilket skiljer sig en hel del från den sortens rollspel denna hemsida brukar handla om).
Storyn är enkel. Man är en ung pojke i en amerikans förort som väcks mitt i natten av ett meteoritnerslag. Redan detta särskiljer Earthbound starkt från sina gelikar, som oftast kretsar kring tonåringar med för mycket ångest och för stora svärd i fantasymiljö. I Earthbound är det istället glad äventyrarlusta och praktiska brännbollsträn som gäller.
Efter att ha tagit sig förbi polisspärrar och djur som börjat bete sig underligt hittar man en minimal tidsresenär som flytt från några år framåt i tiden. Där kontrolleras jorden, kanske hela skapelsen, av något mellan en utomjordisk erövrare och ondska i fysisk form. Den tiden man själv lever har redan börjat påverkas, vilket var det som fick djuren att bli aggressiva, men även människor har blivit kallare och farligare. Man får i uppdrag att förhindra detta, för i framtiden är redan allt hopp förlorat.
Spelet är gulligt och fyndigt… men minns ni den där känslan man fick av vissa tecknade tv-serier när man var liten? Att allt oftast var frid och fröjd, men ibland slank det igenom något obehagligt man inte riktigt förstod? Ni vet vad jag menar.
Om jag skulle behöva sammanfatta allt jag ville säga om Earthbound i en enda mening så skull det vara detta: Earthbound är det enda spel som både fått mig att gråta, skratta och chockas. Inget annat spel har lyckats med det.
Spelet är oerhört svårt att få tag på, så vill man testa det så är det emulator som gäller. Har man inte spelat mycket rollspel till konsol kan det vara värt att testa – det arbetar runt många av genres brister och har en starkare atmosfär än sina konkurrenter. Är man det minsta intresserad av konsolrollspel finns det nästan inga skäl alls att inte spela Earthbound – tack vare sitt kreativitet, uppfinningsrikedom och hjärta är det en stark upplevelse än idag.