Är det något jag verkligen älskar så är det att läsa böcker om konstnärliga processer. Jag har många olika favoriter, men idag hade jag istället tänkt att prata om något mera specifikt. Never Unprepared är en bok som enbart tar upp förarbetet som spelledare har för sina rollspelssessioner.

Att vara spelledare är kul, egentligen mer kul än att vara spelare. Men det som gör att många drar sig för det är mängden förberedelse som krävs inför varje rollspelssession. Vissa spelledare, såsom jag, har löst detta genom att helt enkelt förbereda mindre och improvisera mera. Detta är något de ofta tar upp i Happy Jacks RPG Podcast, att rollspel inte är som romaner utan istället mer som improvisationsteater. Man skall inte tänka ut ett manus som ens spelare skall följa, man skall istället tänka ut roliga situationer och se vad som händer.

Det har många gånger hänt, i den kampanj jag spellett, att jag fått frågor av mina spelare som jag inte direkt haft svaret i huvudet. Det kan ha varit saker som ”Hur fungerar det här magiska föremålet?” eller ”Vad händer om jag provar det här?”. Jag har aldrig haft problem att improvisera i sådana situationer utan att blinka, men det har hänt att jag efteråt grämt mig och tänkt ”Varför sa jag så? Jag visste ju svaret på frågan, bara att jag inte kom ihåg det. Jag hade inte behövt improvisera ihop en nödlösning.”

Det är tack vara Never Unprepared jag har förstått att jag har förberett på fel sätt och har nu börjat jobba för att undvika just den typen av situationer.

Det allra viktigaste att säga först är att Never Unprepared inte säger att du skall förbereda stora mängder, utan att du skall förbereda just så mycket du behöver och inte mer. Det är nog det misstaget de flesta spelledare gör; att tro att desto mer är desto bättre.

Skulle jag försöka beskriva boken i ett ord så skulle det vara ’grundlig’. Den dissekerar och bryter ner den kreativa processen i väldigt sakliga och väldefinierade block, vilket skulle räcka för att beskrivas som grundlig. Det Never Unprepared sedan gör är dock att tillsammans med dig sätta sig och utvärdera – efter en exakt poängskala – vilka kreativa steg du är starkast respektive svagast på. De starkaste behöver du inte lägga ner så mycket tid på, de svagare behöver du lägga ner mer tid. Bokens motto; Gör inte mer än vad du behöver, gör bara exakt rätt mängd.

Något boken fått mig att tänka på är just vilka delar jag har svårt att spontant improvisera kring under spelledandet. Att gestalta spelledarpersoner och väva intriger är något jag aldrig haft problem under spelets gång, men det var inte förrän jag satte mig ner med Never Unprepared framför mig som jag insåg att just miljöbeskrivningar är något jag brukar strunta i. När jag förbereder mina anteckningar är detta därför något jag kan prioritera över annat.

Precis som med alla andra böcker om kreativitet är Never Unprepared ingen heligt text som skall följa slaviskt. Jag har själv flera punkter jag inte håller med boken i. Till exempel tycker den att det är viktigt att alltid förbereda för hur scener slutar, medan jag anser att det viktiga är bara att sätta scener i rullning och låta sig, tillsammans med spelarna, bli glatt överraskad åt resultatet.  Men oavsett om man håller med en bok av det här slaget eller inte så är det alltid givande att läsa någon annans präntade tankar och idéer kring ämnet.

Även om man tar bort själva rollspelsfokusen fanns en del att hämta för en författare i karriären. Som jag sagt är boken väldigt saklig, till gränsen på torr, och den konkreta diskussion den förde om tidsplanering kände jag gav mig mycket. Så oavsett om man är spelledare eller inte är Never Unprepared ett gott kreativt mellanmål för hjärnan.