Trogna läsare av Månadens Rekommendation vet att jag vid tidigare tillfällen pratat om Superman-serier. Den uppmärksamme skulle även notera att de två förslagen jag lyft upp som skinande exempel på bra Superman-serier egentligen inte är riktiga exempel. Istället för att tillhöra den normala kontinuiteten är de omskrivningar och omtolkningar av Superman-sagan. Det är som om jag skulle blivit ombedd att hitta en bra Robin Hood-berättelse och bara kunnat komma på en där han är fransman.

For the man who has everything, skriven av Alan Moore, är en ”riktig” Superman-serie som är lika enkel som den är genial.

Det är Supermans födelsedag och ett flertal hjältar är på väg mot hans fästning på nordpolen för att framföra sina gratulationer. När de anländer finner de honom dock i koma, intrasslad i en svart blomma vid namn Black Mercy.

Black Mercy är en parasit och håller sig kvar vid sina offer genom att låta dem leva i en drömvärld där alla ens önskningar gått i uppfyllelse. Superman finner sig på sin hemplanet Krypton, vilken aldrig exploderat, och han är lyckligt gift med fru och barn. Enda sättet att göra sig av med parasiten är att aktivt vilja lämna drömvärlden.

Det finns flera orsaker varför jag är så förtjust i serien. Det första är hur den talar till Superman som karaktär, den andra hur den talar mig som läsare.

Oftast handlar Superman-serier om att han slår någon i tighta och färgglada kläder till han skärper sig, vilket gett Superman ett välförtjänt rykte av att vara tråkig. Kryptons förstörelse är en viktig för Supermans liv och att bli erbjuden att komma tillbaka till sin hemplanet – och sedan tvinga att lämna den – påverkar honom på ett sätt som få saker gjort tidigare.

Serien hade kunnat göra det lätt för sig och visa Supermans uppdröma Krypton som ett genuint utopia. Istället visar den att planeten var långt från perfekt, trots att Superman alltid har föreställt sig sitt gamla hem så. Det är stundtals en hemsk plats. Och är det inte så det brukar vara? Man sitter jämnt och tänker på allt med ens liv som kunde varit annorlunda – hade inte allt varit bättre om jag tagit det jobbet, eller om jag blivit ihop med den personen – men man glömmer att även de andra vägar man kunnat ta i livet inte hade varit utan bekymmer. När jag var yngre ville jag bli skådespelare och hade jag fastnat i Black Mercys grepp är det säkert på scen jag funnit mig – men hade jag hamnat där hade jag säkert varit missnöjd ändå och fantiserat om att bli författare istället.

Serien adapterades till ett avsnitt av den tecknade serien ’Justice League’. Där ändrade Krypton till ett riktigt paradis och tog bort sensmoralen om att man skall vara försiktig med vad man önskar sig. Det är fortfarande en bra tolkning och det är spännande att se hur det ändrar berättelsen.

For the man that has everything finns att hitta i samlingen DC Universe : The Stories of Alan Moore. Den går att hitta i välsorterade bibliotek och bokhandlar.