I mitt förra inlägg lovade jag en rolig berättelse om scenarioarrangören Gunnar Söderberg. För de som inte vet vem Gunnar Söderberg är och skulle vilja att jag beskrev honom för er så är detta precis rätt rolig historia att lyssna till, för att berätta om herr Söderberg för någon var precis vad jag gjorde.

Det var kort innan Gothcon för några år sedan och jag hände på forumet rollspel.nu. Någon startade en tråd och efterfrågade ifall det fanns några rekommendationer för vilka arrangemang man kunde tänkas gå på under Gothcon. Jag loggade in och började lovprisa Gunnar Söderbergs äventyr och gav mina varmaste rekommendationer.

Det jag berättade var att det Söderberg gjorde var att skriva unika och kreativa äventyr med mer fokus på karaktärsspelande än tärningskastande. De kunde därför passa både nybörjare ointresserade av nördiga regelsystem och veteraner sökandes efter något komplext och socialt avancerat.

Jag fick dock inte de vänskapliga tack jag hade förväntat mig av min bibliotekariemässiga insats. Istället blev det en mycket sällsam stämning när de forumbesökare som kände varandra lite bättre började skruva på sig och fnittra nervöst.

Jag gick från forumet med en pinsam (men ändå lite rolig) historia i bagaget. Stackars Gunnar Söderberg gick iväg enbart med rekommendation att om han ville spela äventyr med kvalitet så var det hans egna han fick spela.

Om du är en av de få personerna som inte råkar var Gunnar Söderberg så gå gärna och kolla på hans äventyr på www.rollspelsbaren.se.