Ah, gode gamle Tolkien. Litterärt geni eller träig akademiker med tur? En fråga som går att diskutera i evigheter.

Jag hade egentligen tänkt skriva om en mycket… hm… låt oss kallade det speciell variant av Bilbo, men kände att jag behövde lite mer på fötterna. Men eftersom jag ändå fått Tolkien-vittring så ville jag köra något relaterad till Månadens Rekommendation och sökte i min mentala databas tills jag hittade något passande.

DM of the Rings är en webcomic där författaren tolkat om Sagan om Ringen-filmerna som om de vore frambringade av en grupp rollspelare runt ett bord. Rent praktiskt fungerar det så att serien består av stillbilder från filmerna med tillagda pratbubblor för de olika spelarnas och spelledarens dialoger.

Idén är lika enkel som genialisk. Rollspel fungerar ibland efter sina egna knasiga regler, och när man försöker studera filmberättelser genom dessa så skriver humorn nästan sig själv. Har man dessutom en film med bra skådespelare med roliga ansiktsuttryck så är det som vispad grädde på allt det roliga. Särskilt Viggo Mortensen lyckas se fruktansvärd förvirrad och lustig ut i nästan varenda stillbild han är med i (är man dansk så är man)

Serien är dock inte enbart ’skratta-och-slå-sig-på-knäna’-rolig, utan har även ett intressant överhängande tema och baktanke.

Det finns något inom rollspelssammanhang som kallas railroading. Det innebär att spelledaren har en väldigt smal syn på vart storyn skall gå och hur problem på vägen skall lösas. Låt mig ge ett exempel:

Spelarna skall ta sig över en bro där ett troll står och vaktar. Spelledaren har planerat att trollet skall begära en hutlöst hög lösen för spelarnas passage, att de skall vägra betala och istället ha en episk strid mot trollet. Men när trollet tilltalar spelarna och begär sina pengar så väljer spelarna att betala trollet och rent av ge det extra för att få information om trakterna på andra sidan bron. Men eftersom spelledaren redan bestämt sig på förhand för att det skulle bli strid så låter hen trollet tro att pengarna är falska och anfalla spelarna.

Spelarna försökte pröva något annat än vad spelledaren hade tänkt, att ta en annan väg med andra ord. Men spelledaren lät inte detta fungera utan satte dem tillbaka på det uttänkta spåret hen satt ut åt dem från början. Railroading.

Det är ett praktexempel på sämsta sortens rollspel, men däremot underbar tragikomik som man gärna läser om.

Vill man ha exempel på en bra spelledare så har Dm of the Rings en systerserie vid namn Darths & Droids (av David Morgan-Mar) som tacklar Star Wars-filmerna på ett liknande sätt. Och vill man fördjupa sig i bra spelledande överlag pekar jag gärna tillbaka på Happy Jacks RPG Podcast, min allra första Månadens Rekommendation.