”Vi skall spela in ett nytt Geekpodden-avsnitt. Kan du vara i Trollhättan om tjugo minuter?”

Vissa saker är lättare att höra än andra klockan 19.45 när man är småbarnsförälder, men jag lyckas vara med i Geekpodden då och då i alla fall. Nyligen fungerade livspusslet så bra att jag än en gång fick dela med mig mina kunskaper som litteraturexpert för att prata om den nya Tolkien-romanen ’The Fall of Gondolin’… om man med litteraturexpert menar ”den på plats som faktiskt läst minst antal verk av Tolkien”. Det var en ödmjuk upplevelse.

Jag har ofta snackat skit om Tolkien här på bloggen… och jag står väl fortfarande i viss mån för vad jag har sagt… men det har hänt något sedan dess.

Min son ville att vi skulle testa att läsa Sagan om Ringen högt, vilket jag var lite skeptisk till. Jag trodde inte att han skulle gilla den, men det visar sig att han sitter som trollbunden när vi tragglar oss igenom födelsedagsfester och trädgårdsmästarskvaller. Och jag finner – till min stora förvåning – att jag också njuter rätt mycket med av boken.

Jag trodde aldrig det skulle hända, men jag har blivit nykär i Tolkien. Jag har rent av blivit sugen på att läsa Sillmarilion.

De brister jag pekat ut är ju fortfarande sanna, men jag får erkänna att det finns en kärna i Tolkien som gör att hans verk klarar tidens tand. Jag kommer kanske skriva en längre bloggpost om det, men tills vidare får ni nöja er med mina tankar i podd-avsnittet som ni hittar här.