Superman är min… *sitter en stund och räknar på fingrarna*… femte favorit bland superhjältar (för att ge er lite ledtrådar så är några av de andra en gentleman utan ansikte, en småbarnsfar med djurkrafter och en irländare med röntgensyn). Men när man berättar det för vanliga människor så möts man ofta av oförstående blickar och kommentaren att Superman är den tristaste av hjältar och att hans enda styrka som karaktär är att han får andra superhjältar att verka intressantare i jämförelse.
Det allra tråkigaste är att folk med den åsikten egentligen har rätt. Superman handlar om en man som inte kan förlora och aldrig gör fel, vilket inte leder till särskilt bra historier. För de flesta som skriver Superman-berättelser så väljer man att enbart att behandla ämnet; ’Hur osårbar är Superman?’ (svaret är alltid ’Jättemycket’), och det är om man har tur. Det finns bara en enda film som får mig riktigt frustrerad och ledsen, och det är Superman Returns, även känd som Superman Lyfter Tunga Saker I Två Och En Halv Timme.
En berättelse som däremot perfekt fångar vad Superman handlar om för mig – frågan ’Varför man skall kämpa för det som är rätt?’ – är Superman : Red Son, av Mark Millar. Det är en alternativ tolkning av Superman-myten, där han som barn istället för att landa i USA landar i Stalins sovjet. När Superman sedan växer upp rekryteras han av kommunistiska partiet och börjar tillsammans med Josef Stalin ta över världen. Det enda som står emot de två Männen av Ståls framart är Amerikas president Lex Luthor.
Det som gör berättelsen spännande är att Supermans kamp för rättvisa och godheten är berättelsens starkast lysande rättsnöre.
Detta trots att Superman agerar som Josef Stalins högra hand.
Detta trots att Superman inte är förd bakom ljuset utan fullt medveten om sina handlingar och dess konsekvenser.
Detta trots att Superman lovordar kommunismens autokrati över demokratins frihet.
Superman : Red Son är inte kommunistisk propaganda, eller ens en känga mot västvärldens kapitalism. Den använder kalla kriget och relationen mellan USA och Sovjet för att analysera och ifrågasätta kampen för det goda. Eller nej… inte ifrågasätta kampen för det goda, snarare skärskåda och nyfiket studera den.
Nu läser man kanske inte enbart superhjälteserier för deras akademiska analyser av avancerade filosofiska begrepp… eller nja, kanske du och jag gör det, men man läser ju även superhjälteserier för den fantasieggande kreativiteten och glädjen man inte hittar i mer realistiska genrer. Trots sitt djup och allvar tar Red Son så blir den aldrig tråkig, varav ett av de bästa exemplen är när de ger sin version av Batman den klassiska huvudbonaden usjanka att ha på huvudet, vilket alltid får mig att dra på smilbanden.
*stirrar på Batmans huvud och försvinner sakta med säkert bort i drömmarnas värld*
I framtida Månadens Rekommendationer kommer vi återkomma till författaren Mark Millar. Jag kommer även presentera en exemplarisk Superman-story där man inte hade lika stora behov av förändring som i Red Son.
