Sedan jag blev en del av Eloso har jag skött om deras kickstarters.
Det är jag som uppdaterar Call of Cthulhu Sverige och Chock: åter från graven, svarar på frågor och sakta men säkert betar av stretch goals som är kvar att göra.
Jag var dock inte med från början, utan ramlade in i slutet av processen. Men nu har jag äntligen fått projektleda min egen produkt, från ax till limpa: monsterboken Skymningens fasor.
VAD HANDLAR DET OM?
Skymningens fasor är den kommande monsterboken till Chock, och det finns få saker som är så roliga att arbeta på som just monsterböcker.
Ett av mina finaste barndomsminnen var när jag satt och bläddrade i pappas gamla Monster Manual. Det är något så fantasieggande att få se vilka fantastiska varelser som bodde i en värld.
Många rollspelstexter är som fiktionella skolböcker. “Den här drottningen dog år X, och sedan kom det här kriget år Y, vilket påverkade handeln om Z.” Men att kunna rabbla en massa årtal utantill hjälper mig inte att gestalta en spelvärld bättre. Men monster (och andra typer av antagonistiska hot) är inte bara konkreta verktyg man kan använda efter behov, de ger så mycket indirekt information.
Sättet drakar är designade i Dungeons & Dragons avslöjar till exempel att världen är stor, eftersom en drake med sin flygförmåga och sitt ego kräver gott om svängrum. Att de samlar på skatter visar att världen är gammal och har en anrik historia, för skatterna måste komma någonstans ifrån. Drakarnas design pekar ut vilken typ av genre vi skall spela, nämligen heroisk fantasy – de här drakarna är som eldsprutande James Bond-skurkar klädda i fjäll. De är inte bestialiska naturkrafter som man skickar en trupp soldater med armborst efter, som i low fantasy.
Jag vill erbjuda något liknande i Skymningens fasor. När man läser boken skall man få en intuitiv förståelse för Chocks värld. Monstren är så många och varierade så att människan är ansatt på alla fronter. Det finns i skogarna. Det finns i gränderna. Det finns i våra huvuden. Ingen plats är säker.
UTMANINGEN: ATT FÖRVALTA ETT ARV
En av de svåraste aspekterna överlag med Chock har varit att jag faktiskt inte spelade det när det begav sig. Jag har numera läst gott som allt gammalt som utgivits, men jag får inga nostalgiska ilningar i magen när jag hör namn som Jackson de la Croix och Thormund Halldorasson.
Fast det här är inte bara en nackdel. Det gäller att ha ett stort respekt för varumärket, och förstå vad det var i spelet som folk gillade, men när man gör en remake kan man inte bara göra samma sak en gång till. Då gör den nya produkten inte mycket mer än att för en kort stund döva våra kapitalistiska köpimpulser; en remake måste ha ett eget existensberättigande.
Men det går inte att ändra för mycket. Det fanns något i gamla Chock som folk älskade, annars hade inte Eloso valt att förvalta den traditionen och istället gjort ett eget skräckrollspel som hette Bu! Rollspelet!. Talar vi kapitalism är det ju tyvärr många företag som bara klistrar på gamla varumärken på nya produkter för att namnet skapar buzz.
Så mitt personliga motto har varit att “fånga personligheten, inte de exakta anletsdragen”. Det är en svår balansgång, men turligt nog vägs min nya relation till spelet upp av att resten av folket på Eloso hade första Chock som ett av sina favoritspel. Vi har rent av de som blir svaga i knäna när man pratar Chill (som Chock var en svensk översättning av). På Eloso är därför traditionalisternas ying och innovatörernas yang därför i god balans.
SAMMANFATTNING
Det har varit rätt läskigt att hålla i sin första kickstarter, trots att detta egentligen är som att spela på Easy Mode. Chock är ju etablerat sedan tidigare och Eloso har flera kickstarters under bältet, men det finns ändå en naggande oro att man inte skall gå i mål.
Men turligt nog gick det rätt fort för kickstarten att finansierars. När detta inlägg postas är det en vecka kvar, och vi håller på att låsa upp stretch goals. Om ni kände igen er i min tidigare beskrivning av att älska bläddrande i monsterböcker så är detta en kickstarter för er att backa.
Och ifall jag skulle kunna åka bakåt i tiden och ge forntids-Jonas ett tips så skulle det vara att skriva alla bloggposter långt i förväg. Då hade han inte behövt vakna överraskad varje morgon över att det rasslat förbi stretch goals hela tiden. 😉