Jag försöker hålla de flesta av mina Månadens Rekommendationer breda. Man behöver inte vara serienörd för att läsa For the man who has everything. Man behöver inte vara tv-spelsnörd för att uppskatta One Chance. Man behöver inte vara litteraturnörd för att uppskatta Watership Down.

Denna gång är vi nischade, och Månadens Rekommendation är till för de redan initierade. Vi skall ta ett redan svårtillgängligt spel och göra det mer obegripligt; Magic the gathering. Om du inte redan spelar det sedan tidigare kommer inte den här blogposten få dig att börja.

Jag brukade vara en stor magic-nörd och spelade kontinuerligt mellan Fourth Edition och första Ravnica-blocket. Nu för tiden har jag gått över till Android: Netrunner, men jag kan ändå inte låta bli att uppskatta RoboRosewater.

RoboRosewater (döpt efter Magics nuvarande huvuddesigner Mark Rosewater) är ett dataprogram, skapat av en forskare från University of Alabama, som försöker skapa egna magic-kort. Det har scannat in gott som alla magic-kort och försöker från det extrapolera och skapa egna.

Bland mina favoriter finner vi Magics första kork, där jag liksom RoboRosewater är nöjd så länge det är en varelse:

Eller Durkiag Nike, som är så generös så att det låter dig (som spelare, antar jag) byta namn till den där varelsen du alltid varit svartsjuk på:

RoboRosewater kommer också med fantastiska förmågor, som Hherp 1 som låter dig kasta dina trollformler. Detta insinuerar att du faktiskt inte kan använda och kasta alla dina andra kort utan Hherp 1, så jag antar att jag missförstått hur man spelar Magic under alla dessa år:

Varför inte en statisk dvärg, som självklart är en rävsamurai?

Något som händer då och då är att RoboRosewater lyckas designa ett kort som skulle fungera på riktigt, med genomtänkt namn och allt:

Commander of the Norn var ett annat kort jag tänkt visa som exempel på hur knasig RoboRosewater kan vara, men efter att ha funderat en stund insåg jag att det faktiskt skulle kunna ha dykt upp i riktiga Magic precis som det är. Det finns så många underligga Johnny-strategier att det säkert skulle vara någon som uppskattade ett kort som offrade sig själv och tog med sig ett kort i fallet. Det är ju inte mindre användbart än Mudhole i alla fall:

Efter att RoboRosewater lyckats göra flera funktionsdugliga kort på raken börjar man oroa sig för att den skall ha blivit smartare och snart ha nått mänsklig intelligens, redo att ta över världen. Då brukar den spotta ur sig något i stil med nampyren Carl och man förstår att den ännu är långt från världsherravälde:

För att fler av RoboRosewaters kort är det lättast att följa hen på Twitter för att få sin dagliga dos av knäppa och/eller inovativa kreationer. Glöm inte att följa mig samtidigt. 🙂