Tankar kring ’Svenskarnas hemliga liv’

Satte mig sent igår kväll för att ta mig en titt på avsnitt 7 av Svenskarnas hemliga liv. Eftersom jag inte äger en tv (min son har informerat mig att det jag har i vardagsrummet och spelar tv-spel på snarare är en målarduk och ibland ett bra förvaringsställe för mat) så tittade jag istället på programmets hemsida här.

Farhågorna att man skulle visa lajvare i ett negativt och löjeväckande ljus infriades inte. En vän berättade för mig att hon och hennes sambo varit med när programmet Outsiders gjort ett avsnitt om vampyrlajvare och att man gjort allt i sin makt för att framställa lajvare som underligga varelser med konstiga sätt att uttrycka sig. Här var det istället en trevlig och lite nyfiken bild man målade upp.

Utöver lajvare (eller snarare steampunkare som gillade lajv, vilket fokus egentligen låg på) tog avsnittet även upp cosplayers och furries. Delen med furries gladde mig eftersom inte heller det reportaget var nervärderande. Jag vet inte hur den svenska synen är, men när jag läser amerikanska bloggar och webcomics är furries nördarnas hackkycklingar och får utstå all sorts spott och spe, oförtjänt tycker jag. (Möjligen undantagsvis de furries som klär ut sig till kycklingar då.)

Detta med rangordningar inom nördintressen får mig att tänka på en karta jag såg för länge sedan som försökte måla upp dessa relationer nördar emellan. Furries hamnade långt ner, tillsammans med lajvare, trekkies och fan fiction-författare (om jag inte minns helt fel).  Sen drog den slutsatsen att den risigaste sortens nörd, värd minst respekt av alla, var lajvande furries som skrev Star Trek fan fiction. Det kanske är något för säsong 2 av Svenskarnas hemliga liv.

☜ Tillbaka