Min vardag består mestadels av skrivande och tecknande. Tecknandet har det i och för sig blivit mindre av på sista tiden, men för att inte sluta öva har jag föresatt mig att bli bra på porträttmålning (eftersom det är en kul sak att kunna göra vid sociala sammankomster).

På min fritid är jag dock i första hand en tv-spelsmänniska. Jag skulle egentligen vilja ha varit en genuin bokmänniska, men efter att ha kommit hem från mitt biblioteksjobb, städat, lagat mat och checkat av de skriv- och teckningsuppgifter jag föresatt mig så är det i tv-spelssoffan jag kryper ner för att belöna mig själv.

Vilken sorts tv-spelare är jag då? Det allra enklaste svaret är att jag är en sur kulturgubbe, precis som Zero Puncuation.

Zero Punctuation är en tv-spelsrecensent vars nickname syftar till att han pratar så fort eftersom han inte använder sig av punkter och komman. Som de flesta som tycker saker om tv-spel på nätet började han sin bana på youtube, men blev snabbt upplockad av mecenater och försörjer sig nu på heltid som tv-spelskunnare.

Innan jag blev introducerad till Zero Punctuation så kommer jag ihåg att jag hade slutat bry mig om tv-spelsjournalistik, för gott som alla spel fick alltid perfekta betyg, oavsett hur medelmåttiga de var. Varför det var, och nästan fortfarande är, så kan man analysera ur ett sociokulturellt perspektiv hur länge som helst, men den korta förklaringen är att när tv-spel kom som ett nytt medium på 80-talet så tog det ett tag innan det blev socialt accepterat som det är idag. Det föddes ett mantra av att ingen förstod oss tv-spelare och att vi var tvungna att försvara våra älskade tv-spel mot moraltanter, oförstående föräldrar och nedlåtande bekanta. Detta tankesätt finns kvar än idag, och det betyder att mycket fel och brister försvaras eftersom vi måste skydda mediet från alla utomstående.

Zero Punctuation var den första recensent jag upptäckte som ställde vuxna krav på tv-spel och visade en djup insikt och uppskattning gällande mediets styrkor i jämförelse med andra medier. Han producerar en recensionsvideo varje vecka, och två avsnitt jag själv tycker om är det om XCOM respektive Skyrim. Utöver det har han en skriven kolumn vid namn Extra Punctuation, där jag anser höjdpunkterna vara när han teoretiskt försöker bryta ner beståndsdelarna av vad som gör tv-spel kul i dessa två artiklar.

(Som en sista bonus vill jag nämna recensionen av Super Paper Mario, vilken innehåller en av de bästa beskrivningarna av min favoritspel Earthbound.)