Denna gång hade jag egentligen tänkt prata om den serie som fick mig att fastna i superhjälteträsket, nämligen JLA av Grant Morrison. För den oinsatte så skulle jag beskriva att JLA är som Avengers, men istället för med Captain America och Iron Man så är det Superman och Batman som gäller.

Utöver att cementera mig som ett superhjältefan i stort, och ett fan av den ansvariga utgivaren DC Comics i synnerhet, så påverkade mig JLA starkt som läsare av media överlag. Men när jag sitter ner och skall försöka förklara varför JLA är viktig så blir jag lite osäker. Är detta något jag kan rekommendera till vem som helst? Varför tycker jag den är bra? Håller den fortfarande i dag, eller var den bara bra i sin kontext?

Jag behöver sätta mig ner och läsa om seriesviten innan jag känner mig redo att tala om den, och den är ganska lång så det kommer inte bli färdig tills denna Månadens Rekommendation. Därför tror jag att jag istället kommer titta på ett annat verk av samma författare, nämligen We:3.

Anledningen till att jag rekommenderar We:3 är för att jag tror att den visar på seriemediets styrkor i jämförelse med andra medier. Den handlar nämligen om ett hemligt regeringsprojekt där man satt cybertekniska implementat på djur och skapat en lönnmördartrupp bestående av en hund, en katt och en kanin. Inte charmiga antropomorfiska djur som går på bakbenen och gillar att ha hatt, utan vanliga korkade husdjur. I vilket annat medium skulle man kunna göra det vuxet och seriöst?

Bok? Jag skulle inte orka läsa en bok där sida upp och sida ner såg ut så här:

”… och katten flög graciöst genom luften och med en djurisk knyck på nacken avfyrade den kloprojektilerna som snabbt flög genom luften. När den lätt landade bakom terroristerna hade projektilerna kilat sig fast i deras ögon och de sprang runt och skrek i panik. En hade klarat sig och riktade sitt vapen mot där katten varit, men den var redan…”

Film? Om de inte föll för frestelsen att låta djuren prata och komma med one-liners hela tiden så skulle det ändå sluta i en cgi-soppa med långa partier av bullet time.

Serier är överlägsen boken eftersom de är snabbare. Istället för att ha sida upp och sida ner där boken försöker förklara hur en katt graciöst har ihjäl ett rum med terrorister så kan serien visa det med en enda bild. Har man en bra tecknare (vilket We:3 har) kan en bild, med något så exotiskt som en cybernetisk katt, fortfarande vara vacker och tidlös, medan en cgi-sekvens i bästa fall enbart är trist och snabbt omodern.

 Huh… jag känner att jag pratar mer och mer omkring serien, istället om We:3 själv. Men det finns väl inte så mycket att säga. Den handlar om tre cybertekniska djur som försöker fly fångenskap. That’s it. Det råkar bara vara perfekt gjort i det medium det är skapat. Bör läsas av alla som gillar serier, och bör testas av alla som är nyfikna på vad seriemediet har att erbjuda. (Dessutom blir det en bra introduktion till Grant Morrison tills när vi pratar om JLA i framtiden.)

 

☜ Tillbaka