Igår meddelade Wizards of the Coast att man påbörjat arbetet med Dungeons & Dragons 5th edition. Min första tanke var “Va… redan? 4th edition har knappt funnits i några år.” för att sedan formulera ett blogginlägg om hur allt tycks gå snabbare nu för tiden. Men efter att jag bedrivit lite research och sett att det faktiskt inte var särskilt många år mellan 3rd och 4th edition heller, så den vinkeln är inte så relevant som jag trodde.
Det har funnits många som varit missnöjda med Dungeons & Dragons 4th edition, men jag var en av dem som uppskattade spelet. Det har klagats på hur det mest påmint om ett dataspel i pappersform och inte ett riktigt rollspel, men oftast när jag spelat rollspel har det blivit friform eller GURPS med storyn i fokus och därför blev D&D4 (som jag valde att se lite som ett brädspel med oerhört starka rollspelsinslag) ett passande komplement till detta. Ibland går det att både äta kakan och ha den kvar.
Dungeons & Dragons 5th edition kommer säkert bli spännande att prova men jag får nog hålla mig till 4th edition på grund av den vuxne rollspelarens eviga fiender Tiden och Annat Viktigt Som Kommer Ivägen. Men har man tur så… ja… man vet aldrig.
Hm… när jag sitter och tittar på det jag skrivit och ser den korta jämförelsen mellan D&D4 och GURPS var det något som slog mig. Det finns ett bra sätt att beskriva olika rollspel som kallas för GNS-teorin (som står för Gamism, Narrativism och Simulantism om jag inte minns helt fel). Jag skall ta och beskriva detta efter bästa förmåga i ett kommande blogginlägg så att jag fritt kan använda mig av termerna i framtiden.