På hur många sätt kan man skriva att de senaste tolv månaderna har varit konstiga?

Förra året berättade jag att mitt 2020 skulle bestå av att jag satt kedjad vid skrivbordet för att jobba ifatt. Men det skulle vara värt det, för efter allt hårt slit skulle jag få möta de fans som med tindrande ögon tog emot mitt anletes svett.

Men nej då – det blev bara skrivbordstid. Inga konvent, inga möten, inga signeringar. Trots att jag har jobbat så länge med Chock och Call of Cthulhu har jag knappt fått träffa någon som köpt spelen. Det känns overkligt.

Faktiskt har jag knappt träffat de olika projektens medarbetare. Det är en sak att jobba digitalt, men vad gör jag om personkemin inte stämmer när vi möts öga mot öga? Tänk om de inte ens har ett förödande beroende av te, som jag? Firmafesterna kommer bli städade, men tråkiga.

ROLLSPEL

Huvuddelen av min tid har gått åt till att bocka av saker som blev lovade under Call of Cthulhu Sveriges kickstarter. Det finns ett fenomen som kallas ‘death by kickstarter’, där man får extremt mycket pengar, lovar allt mellan himmel och jord och sedan kollapsar under arbetsbördan. Det är ju underbart när ens kickstarter blir populär – men bara för att man får mer pengar får man inte automatiskt mer arbetstimmar.

Det har ofta varit läskigt att stå inför det enorma berg av saker som skall göras – art prints, äventyrssamingar, online-kurser – men det har gällt att bita ihop och jobba sig igenom en sak i taget. Håller man ut så blir allt förr eller senare färdigt.

Trots detta har jag parallellt hållit i den nya kickstartern för Chock. I den bästa av världar hade allt till Call of Cthulhu varit färdigt, men varumärken behöver hållas vid liv – och fans har väntat länge på nya tillskott till Chock. Men som en kompromiss valde jag att hålla denna kickstarter liten och ödmjuk – den stora trumman kan vi slå på nästa gång när backloggen är tom.

Men något som gör mig sorgsen är att jag inte haft så mycket tid att faktiskt skriva; den mesta av tiden har gått åt till att checka vad andra sysslar med. Men i år kommer vi (förhoppningsvis) få se några av mina alster i tryck, bland annat Hemligheten på Hvitfeldtska och äventyret Bjurlidsdjupet från den kommande samlingen Den svarta sviten.

BÖCKER

Jag släppte de två första delarna till min young adult spy fantasy-serie … första dagen av pandemin. Knappast de bästa omständigheterna för att marknadsföra sig själv. Om jag hade kunnat skåda in i framtiden hade jag skrivit skräck istället, för då hade jag kunnat sälja in mina verk till Elosos målgrupper.

Men min fantasyserie är faktiskt ingen serie; det är bara en stor bok jag delade på fem. De två första delarna försvann i pandemins dimmor, men hela “boken” har varit klar sedan start, så det betyder att jag får tre chanser till att visa upp dem för världen med pompa och ståt.

Publiceringsdatum för del 3 närmar sig – och är du en skummis så har du verkligen tur, den här boken är perfekt för en skumraskfigur. 

(Eller egentligen är det väl första delen som är perfekt. Du hittar den här.)

LÄRDOMAR

Förra året jobbade jag hårdare än någonsin tidigare, och skall jag vara ärlig så tog det ett bra tag att fylla ut mina nya skor.

Mitt mål för i år är att hålla uppe takten, men även vara observant för när det går för fort. Konstnärligt arbete är ett maraton, och man kommer aldrig nå målet om man ramlar på skosnören eller springer vilse.

Så jag vill planera och organisera bättre, och indirekt ge mer mer utrymme till att bli en bättre skribent.