Jag ser mig nu för tiden i huvudsak som författare, trots att jag småtecknar emellanåt. Det kom då som en liten överraskning när jag insåg att i mina tidigare Månadens Rekommendationer knappt tagit upp någon litteratur – mestadels har jag bara pratat om tv-spel.

Nåja, jag skall försöka sprida min bokkärlek så gott det går. Förra månaden pratade jag om It’s a hard life, vilken ibland beskrivits som ’Pokémon meets Watership Down’. Låt oss därför prata om just Watership Down av Richard Adams (eller ”Den långa flykten”, som den trist nog heter på svenska).

Berättelsen börjar i en kaninkoloni. En av de svagare och vekare kaninerna – kallad Femman – får en vision om att kolonin snart kommer utsättas för en stor katastrof. Kolonins ledare tror honom inte, eller anser snarare att även om olyckan inträffar så kommer tillräckligt stora delar av samhället att klara sig. Femman väljer då att fly och får då antal kaniner med sig på resan – kanske inte riktigt för att de tror på honom, utan snarare för att de är missnöjda med sina nuvarande liv i den auktoritärt styrda hembasen. Ofrivillig ledare för gruppen blir Hassel, bror till Femman, och det är han som blir bokens huvudperson.

Många läsare tycker att en bok – en vuxenbok – som handlar om äventyrarkaniner och deras missöden låter spännande nog. Men det finns många böcker med talande djur som råkar ut för hemska saker, vad är det som tilltalar just med Watership Down?

För mig är det världsbygget. Den annorlunda miljö djurkaraktärer upplever, och de annorlunda sinnen som de använder, är något som alltid fascinerat mig. Kaninerna i Watership Down har sitt eget exotiska språk, sina egna alienistiska samhällen och sina egna mystiska religioner, värdiga vilken påhittad alvkultur som helst.

Och på tal om alvkulturer så talar även enkelheten i Watership Down till mig. Berättelsen handlar, i två akter, om hur karaktärerna flyr från sitt gamla hem och sedan försvarar sitt nya. Inget mer. I fantastik (det fina ordet för SF och Fantasy; den genre jag vältrar mig i) så räcker det sällan med en enkel historia – författaren måste istället förstärka den med drakar, rymdskepp, tidsresor och allt möjligt. I Watership Down låter man den enkla, men gripande, berättelsen stå helt på egna tassar.

När jag läser böcker så vill jag inte läsa om min egen trista vardag; det är därför jag alltid föredragit fantasy framför deckare. Men den fjärran värld som Richard Adams beskriver är inget fantasy-påhitt – allt det sällsamma och ovanliga är fortfarande grundat i välförstådd verklighet. Detta blir därför en av de böcker jag inte har några problem att rekommendera till vilken typ av läsare som helst.