Jag har läst en del böcker om hur man blir en bättre spelledare. Men efter att jag började på Eloso har jag varit på jakt efter böcker om hur man skapar äventyr. Inte hur man organiserar sina anteckningar eller framför sina äventyr, utan hur man producerar äventyr som ska köpas och läsas av andra än en själv.

Därför blev jag så glad när jag blev tipsad om Complete Kobold Guide to Game Design. Titeln satte fingret exakt på vad jag ville ha. Men bara några sidor in i boken hopade sig orosmolnen. Titeln är missvisande. Den borde haft den inte fullt så klatschiga titeln Extensive Collection of Kobold RPG Related Articles.

Så istället för en bok – med en rak linje att följa från pärm till pärm – har vi en samling essäer. Men det kanske inte gör så mycket; måhända leder essäformat till att helheten blir större en delarna.

Nja …

Jag gillar den första artikeln, som handlar om designfilosofi överlag. Efter det blir det rätt spretigt. Många essäer handlar egentligen om hur man designar sitt spel vid bords, och andra har nischade ämnen såsom hur man designar äventyr i The Underdark eller Tusen och en natt. Essäerna är ofta väldigt enkla. De säger “Det är roligt att basera sitt rollspel på Tusen och en natt”, men lyckas inte sälja in varför det är roligt.

Det är inte förrän i slutet samlingen blir något att ha. Då kommer vi till ett parti vid namn Writing, Pitching, Publishing, som samlar artiklar om hur det faktiskt är att jobba med rollspel. Förutom ett undantag är de rentav skrivna av samma snubbe – Wolfgang Baur – så det känns inte längre som ett hopkop utan som en egen liten minibok i boken.

De flesta av essäerna i boken är faktiskt skrivna av Baur – 25 av 40 – så Complete Kobold Guide to Game Design lyckas inte ens lyfta upp den styrka en essäsamling har i jämförelse med en riktig bok: att presentera ett brett spektra av olika åsikter som kontrasterar varandra. Nu får vi istället något som varken är en bra bok eller en bra essäsamling.

Eftersom läsupplevelsen inte fångade mig satt jag istället och tänkte på bokläsande i sig. Hur vet jag att jag tycker om en bok? Man kan tycka att en bok är bra men ändå ha tråkigt, och kan en bok vara dålig även om den var läsvärd?

Tack vare Complete Kobold Guide to Game Design insåg jag att det finns två eldprov en bok måste klara för att jag innerst inne skall tycka om den.

Det första testet är att det skall finnas ett tydligt före och ett tydligt efter. När jag läst A Whack on the Side of the Head; How to Win Friends and Influence People; och Thinking, Fast and Slow och var det inte längre samme Jonas. Jag hade funnit ett nytt sätt att se världen omkring mig, och den gamle Jonas var bara ett minne blott.

Det var inget i boken som jag tyckte var fel eller korkat, men utöver ett snabbt tips om att designa dungeons med fler ingångar än en var det inget jag fick med mig i egenskap av en ny Jonas. De enda rollspelsböckerna som på riktigt förändrat mig – och hur jag spelleder – är än så länge Game Angry och Never Unprepared.

Det andra (inte fullt lika stränga) testet är om jag kan tänka mig att köpa och ge bort boken i present.

Nej. Kanske på sin höjd lånar jag ut mitt eget vattenskadade exemplar och sägar till läsaren att hoppa direkt till sista delen. Och det är bara tills hittar jag en bättre bok om hur det är att vara yrkesverksam i rollspelsbranschen. Och är det ett kortare format man är ute efter så skulle jag istället rekommendera The Angry GM:s blogg eller Justin Alexanders kanal.