Oj oj oj. Var skall jag börja? Det här har varit den svåraste Månadens Rekommendation att skriva hittills (med Mother 3 på en god andraplats).     The Prisoner: ett hemlig agent-drama med Patrick McGoohan i huvudrollen, en man som inte är så känd idag men som på 60-talet var förstahandsvalet att spela James Bond.… Läs mer: The Prisoner

Jag älskar roguelikes.   Roguelikes är en typ av tv-spel som använder sig av slumpgenererat innehåll och permadöd. Och för de som inte är välbevandrad i tv-spelstermer skall ge en kort förklaring: I vanliga tv-spel är allt innehåll designat till minsta detalj; första banan ser alltid likadan ut oavsett hur många gånger du försöker, likaså… Läs mer: FTL

Ett gräl som ofta återkom under min uppväxt var vem som var bäst: David Eddings och hans Belgarion-böcker eller JRR Tolkien och hans Sagan om Ringen-svit. Min mor försvarade Tolkien tills tårarna rann medan min far, mest för att retas, räknade upp argument efter argument varför Eddings var oändligt mycket bättre. Visst, Tolkien kanske var… Läs mer: Krönikan om Landet Prydain

Ett av mina favoritspel till nes var Mega Man. Det var svårt men rättvist, hade en genomtänkt estetik och en stark musikalisk identitet. Det är rent av så illa att jag har en dröm att skapa en blogg där jag enbart pratar om Mega Man och äntligen kan berätta för internet vilka bossar jag tycker… Läs mer: Shovel Knight

I en av mina tidigaste Månadens Rekommendationer pratade jag om rollspelet GURPS, vilket stod för Generic Universal Roleplaying System. Alla andra rollspel gav en unik värld att spela i, men varje miljöombyte innebar en ny uppsättning krångliga regler att lära sig. När GURPS kom ryckte det på axlarna och sade att det var ingen fara… Läs mer: Savage Worlds

  Vad gör ett bra pussel i ett tv-spel? Många pussel känns inte tillräckligt utmanande. Det enda de tar i anspråk är din tid och är inget annat än utfyllnad för att göra spelen längre. Ett exempel är de pelare man behöver putta runt i Legend of Zelda-spelen. Men i andra änden av spektrumet har… Läs mer: Blackbox

I tidigare Månadens Rekommendationer har jag talat om tv-rollspelen Undertale och Earthbound. När Undertale kom förra året var det många fans av det obskyra spelet Earthbound som firade. Det var som att Earthbound äntligen fått den uppföljare den aldrig fick. Men Earthbound fick faktiskt en uppföljare – en uppföljare i Japan som nästan ingen har… Läs mer: Mother 3

  Det är ingen hemlighet att jag har en vurm för superhjältar. Det som fångade mig som barn är att det fanns så mycket fantastisk och unik potential i de sortens historier som brukade berättas i superhjälteserier. I en tidning slogs Batman mot maffian. I en annan tidning slogs han mot robotar. I ännu en… Läs mer: Dr McNinja

Jag försöker hålla de flesta av mina Månadens Rekommendationer breda. Man behöver inte vara serienörd för att läsa For the man who has everything. Man behöver inte vara tv-spelsnörd för att uppskatta One Chance. Man behöver inte vara litteraturnörd för att uppskatta Watership Down. Denna gång är vi nischade, och Månadens Rekommendation är till för… Läs mer: RoboRosewater

Om någon skulle fråga mig vilken den allra sämsta genren var inom tv-spel skulle jag svara jrpgs, japanska rollspel, såsom Final Fantasy och Dragon Quest. De har repetitiva och tidskrävande spelelement och urusla berättelser med platta karaktärer. Det känns därför väldigt konstigt för mig, personligen, att mina två favoritspel genom tiderna är Chrono Trigger och… Läs mer: Undertale

För länge sedan talade jag om vad jag ansåg vara en av de bästa Superman-berättelserna. Superman Red Son, som handlar om hur Superman växer upp i kommunismens Sovjet istället för i USA. Men det kan ses som ett underligt val att ha som en bra representation av Superman, eftersom det inte är en typisk Superman-historia… Läs mer: All-Star Superman

Jag älskar etymologi, läran om var ord kommer ifrån. Ett klassiskt exempel är att engelskans ’window’ kommer från vikingarnas ’vindöga’, medan vi svenskar fick nöja oss med tråkiga ’fönster’ från tönt-latinets ’fenestra’. Jag älskar rollspel, läran om att samla sina vänner och berätta fantastiska historier. Det är min främsta fritidshobby, alla kategorier, och jag gjorde… Läs mer: GM Word of the Week

Fördelen med internets intåg har varit att det är mycket lättare att hitta stimulans för ens nischade intressen. Istället för att konstnärliga produkter behöver gå igenom en process bestående av förläggare, redaktörer och marknadsmänniskor, så slänger folk upp sina saker på nätet och hoppas på det bästa. Det är tack vare detta Existential Comics, en… Läs mer: Existential Comics

Är det något jag verkligen älskar så är det att läsa böcker om konstnärliga processer. Jag har många olika favoriter, men idag hade jag istället tänkt att prata om något mera specifikt. Never Unprepared är en bok som enbart tar upp förarbetet som spelledare har för sina rollspelssessioner. Att vara spelledare är kul, egentligen mer… Läs mer: Never Unprepared

Jag sitter ofta och funderar på om jag i första hand är en tv-spelare eller rollspelare. Jag lägger mer tid på tv-spel än på rollspel, men i slutändan ser jag mig ändå som rollspelare. Visst är de interaktiva medier båda två, men i rollspel har ens val värde och konsekvenser. I tv-spel kan man ladda… Läs mer: One Chance

De senaste månaderna har jag varit föräldraledig och upptäckt den hårda vägen att jag inte har lika mycket skrivtid som förr. Jag lyckas fortfarande ta mig tid att skriva på min nya bok varje dag, men andra sidoprojekt som Månadens Rekommendation har fallit mellan stolarna. Fram tills min yngsta son börjar jobba i saltgruvorna kolgruvorna kommer… Läs mer: Five Nigths at Freddy’s

Ah, gode gamle Tolkien. Litterärt geni eller träig akademiker med tur? En fråga som går att diskutera i evigheter. Jag hade egentligen tänkt skriva om en mycket… hm… låt oss kallade det speciell variant av Bilbo, men kände att jag behövde lite mer på fötterna. Men eftersom jag ändå fått Tolkien-vittring så ville jag köra… Läs mer: DM of the Rings

Jag ser mig nu för tiden i huvudsak som författare, trots att jag småtecknar emellanåt. Det kom då som en liten överraskning när jag insåg att i mina tidigare Månadens Rekommendationer knappt tagit upp någon litteratur – mestadels har jag bara pratat om tv-spel. Nåja, jag skall försöka sprida min bokkärlek så gott det går.… Läs mer: Watership Down

Säg inget till min femårige son, men jag har verkligen svårt för Pokémon. Spelen är baserade på en charmigt lockande idé, men består mest av repetitivt grindande mot sumpig ai (”För guds skull, använd någon annan move än Harden, din korkade Bug Cather!”), medan tv-serierna verkligen inte är något annat än för långa reklamfilmer. Eftersom… Läs mer: It’s a hard life

I huvudsak inhämtar jag mina nyheter gällande tv-spel från tre källor. Den första, recensenten Zero Punctuation, är den jag anser ha bäst grepp kring mediet som hantverk och de byggstenar som krävs för att göra ett unikt, engagerande och värdefullt tv-spel. Han har dock en stor brist, och det är den sociologiska aspekten. Han har… Läs mer: P3 Spel

Superman är min… *sitter en stund och räknar på fingrarna*… femte favorit bland superhjältar (för att ge  er lite ledtrådar så är några av de andra en gentleman utan ansikte, en småbarnsfar med djurkrafter och en irländare med röntgensyn). Men när man berättar det för vanliga människor så möts man ofta av oförstående blickar och… Läs mer: Superman Red Son

I min privata upplaga av min favoritbok finns det ett litet utdrag från en tidningsrecension längst bak. Där är det ett barn som berättar att detta är världens bästa bok eftersom man bara behöver öppna boken och läsa vilken parti som helst. Låt oss testa en bit på måfå: Beppo svalde tungt ett par gånger… Läs mer: Momo eller kampen om tiden

Min vardag består mestadels av skrivande och tecknande. Tecknandet har det i och för sig blivit mindre av på sista tiden, men för att inte sluta öva har jag föresatt mig att bli bra på porträttmålning (eftersom det är en kul sak att kunna göra vid sociala sammankomster). På min fritid är jag dock i… Läs mer: Zero Punctuation

Denna gång hade jag egentligen tänkt prata om den serie som fick mig att fastna i superhjälteträsket, nämligen JLA av Grant Morrison. För den oinsatte så skulle jag beskriva att JLA är som Avengers, men istället för med Captain America och Iron Man så är det Superman och Batman som gäller. Utöver att cementera mig… Läs mer: We3

I den Månadens Rekommendation som handlade om spelet Earthbound skrev jag att det tv-spel som tidigare haft störts plats i mitt hjärta var Chrono Trigger. Earthbound är inte ett spel jag skulle skulle kunna visa för vem som helst. Personen i fråga skulle för det första behöva vara indoktrinerad i rollspel till konsol som genre och sedan… Läs mer: Chrono Trigger

Denna gång blir det något riktigt obskyrt. Brädspelet Spelet ’En kväll med Bram Stokers Dracula’. Det här spelet är gammalt och är från början av 90-talet. Det är inte som Monopol och andra storsäljare i att det ständigt säljs i nya upplagor och versioner. Det är svårt att få tag i. Då och då dyker… Läs mer: En kväll med Bram Stokers Dracula

Jag föreställer mig att jag sedan Trevliga Scenarions början blivit bättre på att teckna. Trots att jag inte försöker skämmas för mina tidigare strippar har jag svårt för att säga att de är vackra att se på. Men trots att det visuella är viktigt så intalade jag mig, gång på gång, att i slutändan är… Läs mer: Casey and Andy

Hittills har Månadens Rekommendation kretsat kring spelrelaterad media, men idag skulle jag vilja ta ut svängarna lite och tala om något annat; superhjälteserien Dial H av China Meville från DC Comics. Ibland är det svårt att rekommendera superhjälteserier till sina vänner. Det intrycket de har fått av mediet är att det är fyllt av blodigt… Läs mer: Dial H

Som jag har nämnt tidigare är Nuns on the Run ett av min frus favoritspel. Jag skall försöka förklara varför, och även varför det är ett av de spel jag oftast tar fram på mina spelkvällar. De flesta spelarna är noviser i ett nunnekloster. De har som mål att smyga ut från sina celler, hämta… Läs mer: Nuns on the Run

Ens smak formas i unga år. Min favoritfilm är Amadeus. Min favoritbok är Momo, eller kampen om tiden. Min favoritserie är JLA av Grant Morrison. Alla dessa verk är något jag knutit relation till innan eller under mina tonår. När man blir äldre börjar det bli svårare att bli lika överraskad och berörd som förr.… Läs mer: Earthbound

Jag är i en period där jag spelar mycket Dungeons & Dragons 4:th edition. Det finns dock ett spel som alltid drar i mitt hjärta och lockar mig tillbaka när jag varit otrogen – GURPS, av Steve Jackson Games. Det var GURPS som fick mig att äntligen fatta rollspel. När jag var liten förstod jag mig… Läs mer: GURPS

Många podcaster om rollspel som jag lyssnar på tycker om att sätta på sig den svarta baskern, skrynkla ihop ögonbrynen och prata med stort allvar om rollspel. Det pratas då om hur man skall ta rollspel till nya höjder, hur man skall utveckla och innovera. Det är en viktig diskussion att föra, men ibland är… Läs mer: Happy Jacks RPG Podcast