Om två veckor fyller SF-Bokhandeln trettio år och kommer fira jubileum. Under veckan kommer de arrangera olika aktiviteter och bjuda in olika eminenta författare, och tisdag 19:e augusti kommer jag att vara på bokhandeln i Göteborg och signera Havet Under Oss.
Ingen tid är satt ännu, men det blir någon gång på eftermiddagen. Återkommer när jag har mer exakt information. 🙂
(Och glöm inte Stalin-lajvet efter mitt manus som hålls veckan innan det.)
Ni minns att jag för ungefär två veckor sedan var på Borås Museum och hade författarsamtal? Helgen 16e – 17:e augusti kommer jag inte återvända dit personligen, men närvara själsligt. Då kommer de nämligen ha lajv baserat på mitt rollspelsmanus Alla vill spela Stalin.
Precis som författarsamtalet är detta en del av museets återkommande evenemang Kultcafé. På lördagen kommer de köra Stalin-lajvet 14.00 och på söndagen blir det lajv med Agatha Christie-tema. Det är drop-in och begränsat antal platser.
Jag ser mig nu för tiden i huvudsak som författare, trots att jag småtecknar emellanåt. Det kom då som en liten överraskning när jag insåg att i mina tidigare Månadens Rekommendationer knappt tagit upp någon litteratur – mestadels har jag bara pratat om tv-spel.
Nåja, jag skall försöka sprida min bokkärlek så gott det går. Förra månaden pratade jag om It’s a hard life, vilken ibland beskrivits som ’Pokémon meets Watership Down’. Låt oss därför prata om just Watership Down av Richard Adams (eller ”Den långa flykten”, som den trist nog heter på svenska).
Berättelsen börjar i en kaninkoloni. En av de svagare och vekare kaninerna – kallad Femman – får en vision om att kolonin snart kommer utsättas för en stor katastrof. Kolonins ledare tror honom inte, eller anser snarare att även om olyckan inträffar så kommer tillräckligt stora delar av samhället att klara sig. Femman väljer då att fly och får då antal kaniner med sig på resan – kanske inte riktigt för att de tror på honom, utan snarare för att de är missnöjda med sina nuvarande liv i den auktoritärt styrda hembasen. Ofrivillig ledare för gruppen blir Hassel, bror till Femman, och det är han som blir bokens huvudperson.
Många läsare tycker att en bok – en vuxenbok – som handlar om äventyrarkaniner och deras missöden låter spännande nog. Men det finns många böcker med talande djur som råkar ut för hemska saker, vad är det som tilltalar just med Watership Down?
För mig är det världsbygget. Den annorlunda miljö djurkaraktärer upplever, och de annorlunda sinnen som de använder, är något som alltid fascinerat mig. Kaninerna i Watership Down har sitt eget exotiska språk, sina egna alienistiska samhällen och sina egna mystiska religioner, värdiga vilken påhittad alvkultur som helst.
Och på tal om alvkulturer så talar även enkelheten i Watership Down till mig. Berättelsen handlar, i två akter, om hur karaktärerna flyr från sitt gamla hem och sedan försvarar sitt nya. Inget mer. I fantastik (det fina ordet för SF och Fantasy; den genre jag vältrar mig i) så räcker det sällan med en enkel historia – författaren måste istället förstärka den med drakar, rymdskepp, tidsresor och allt möjligt. I Watership Down låter man den enkla, men gripande, berättelsen stå helt på egna tassar.
Kaninernas gud; prinsen med tusen fiender. Illustrerad av Tallychyck (http://tallychyck.deviantart.com).
När jag läser böcker så vill jag inte läsa om min egen trista vardag; det är därför jag alltid föredragit fantasy framför deckare. Men den fjärran värld som Richard Adams beskriver är inget fantasy-påhitt – allt det sällsamma och ovanliga är fortfarande grundat i välförstådd verklighet. Detta blir därför en av de böcker jag inte har några problem att rekommendera till vilken typ av läsare som helst.
En ny recension av Havet Under Oss har ramlat in, denna gång från Carola Strömstedts blogg.
I vanliga fall brukar jag dra en liten lustighet i samband med recensioner på boken (som om dnd-monster, till exempel), men denna gång tror jag att jag istället skall göra som man brukar göra på mitt förlag och istället citera en del av recensionen man tyckte om:
Den värld Jonas har skapat är en härlig brytning från det traditionellt kända. Ett mörkt skymningsland där havet lyser likt mareld, delfiner fungerar som brevduvor (fast i vatten) och ett guvarnemang styrt av den fruktade och mytomspunne Guvernörskapten Hand som ständigt är skeppet Himlen i hasorna. Fylld av spänning, ond bråd död, intressanta karaktärer och väsen är det med belåtenhet jag slår igen boken efter att ha högläst den för min 9-åriga dotter.
Lördag den 20:e juli är jag bjuden till Borås Stadsmuseum för ett författarsamtal, som en del av deras Kultcafé. Utöver att ha med mig signerade exemplar av Havet under oss så kommer jag även prata om själva skrivprocessen och svensk fantastiklitteratur i stort.
Som sagt är det lördag den 20:e som gäller, 14.00 till 16.00.
Efter att ha signerat på SF-Bokhandeln i Göteborg och Stockholm har jag funderat på vad nästa steg borde bli (utöver att försöka ta sig till Malmö, förstås). En mörk kväll då jag suttit framför datorn och slitit med olika idéer började jag få svårt att koncentrera mig och tänkte på att jag hellre hade spelat brädspel. Då fick jag en idé på ett roligt sätt att arrangera en ny signering…
Den 12:e juli kommer jag besöka Café Taktik för att hålla i en kombinerad brädspelsturnering / boksignering. Spelet i fråga kommer att bli Small World och det kommer att gå till så att vi börjar med ett eller två bord (beroende på hur många spelare det blir). Efter att de partierna är avslutade så kommer de spelare med mest poäng samlas runt ett sista parti Smallworld Underground. Utöver att ha vanliga exemplar av Havet Under Oss till försäljning så kommer det till vinnaren av turneringen även vara undanlagt ett exemplar signerat med guldpenna.
Som sagt är det på Café Takik på Wadmansgatan 16 i Göteborg, mellan 12.00 – 15.00. Länk till facebook-eventet hittar du här.
Enligt min vana trogen att enbart bli recenserad av saker som låter som de är tagna från Dungeons & Dragons Monster Manual (Swedish Zombie och Fågel Fenix) har turen kommit till bloggen Monstersteffa, där man har läst Havet Under Oss. Recensionen går att läsa här.
Har du en blogg eller tidskrift som låter som något från Dungeons & Dragons – Monster Manual? Skicka ett mail till mig i så fall (jonas [a] trevligascenarion.se) så ordnar jag ett recensionsexemplar ögonblickligen.
(Heter din blogg något med bullywugs – mitt favoritmonster från DnD – så lovar jag att skicka med en present också.)
Bullywugs – best monster ever
En av mina kollegor, författaren Patrick Centerwall, kommer att hålla ett föredrag om svensk fantastik (det fina ordet för fantasy och science fiction) på SF-Bokhandeln i Göteborg imorgon. Jag tror att jag kommer vara där och visa moraliskt stöd, men måste mecka lite med livspusslet först innan jag är helt säker.
Även om jag inte skulle komma så är Centerwall nästan lika stilig som jag och väl värd att lyssna på. Hans bok, novellsamlingen Skymningssång, kommer att gå att köpa signerad och har mina varmaste rekommendationer.
Datum är som sagt imorgon, 28:e juli, och tiden är 14.00. Facebook-eventet hittar du här.
Jag har tidigare skrivit om hur det är, om än bara för ett ögonblick, att känna sig berömd. Jag råkade ut för något liknande under veckan.
Telefonen ringde. Det var Sveriges Radio och de ville prata med författaren Jonas Larsson. Självklart blev jag glad och vi började språka, men samtalet blev lite underligt eftersom de mest ville prata om den dikt jag skrivit på deras hemsida… vilket jag inte hade något minne av att ha gjort.
Efter mycket om och men förstod vi att det inte var mig de var ute efter, utan en annan författare som också hette Jonas Larsson. Som den bibliotekarie jag var (och paranoid konspirationsteoretiker) kände jag till den andra doppelgänger-Jonas och kunde ge Sveriges Radio lite ledtrådar om hur de skulle få tag i honom.
Den andra Jonas Larsson?
Jag hade tänkt skriva att det nu står 1-0 till den andra Jonas, men jag får hålla poängräkningen öppen tills den dag jag träffar honom. Det är inte helt omöjligt att han ständigt får samtal från Nobelkommittén, och inte fattar varför de bara frågar om hans fantasyböcker hela tiden. 😉
Säg inget till min femårige son, men jag har verkligen svårt för Pokémon. Spelen är baserade på en charmigt lockande idé, men består mest av repetitivt grindande mot sumpig ai (”För guds skull, använd någon annan move än Harden, din korkade Bug Cather!”), medan tv-serierna verkligen inte är något annat än för långa reklamfilmer.
Eftersom varken karaktärer eller handling engagerar så börjar ens hjärna fundera över alla de ologiska och svårsvalda aspekterna av Pokémon-universumet. Ständigt ekar dessa frågor innanför ens pannben:
Men om man har en bra berättelse så är inte sådana här skavanker så farliga. Detta leder oss till Månadens Rekommendation; den obskyra webcomicen It’s a hard life.
När jag säger obskyr så menar jag det. Serien har ingen egen hemsida utan finns att finna via hostingsidan smackjeeves och författarens deviantart. Inte heller uppdateras den reguljärt utan bara när författaren känner för det, vilket tyvärr är en liten brist.
It’s a hard life är egentligen inte en analys eller en dekonstruktion av Pokémon-världen som frågar hur den skulle ha fungerat i verkligheten. Många av tv-spelens konstigare inslag är fortfarande med och omfamnas, så det är väl snarare än parodi.
Eller okej, helt ärligt är det inte en parodi heller. Serien fungerar alldeles utmärkt att läsas med denna föreställning (det var den jag hade innan jag bedrev min research inför denna blogpost), men för att förklara vad serien egentligen är behöver jag grotta ner mig i lite tv-spelsnördande. Är du inte intresserad av sådant så kan du hoppa över nästa parti i texten.
<Tv-spelsnördande>
Det finns något i tv-spelssammanhang som kallas för Iron Man eller Iron Man Mode. Ibland är det en inbyggd parameter som man kan välja i spelet (som i till exempel XCOM), men oftast är det ett spelsätt man själv väljer att spela efter för att göra spelupplevelsen intressantare.
När man spelar i Iron Man Mode har man bara en sparfil och får bara spara och ladda för att avsluta och starta spelet. Man får inte ladda om av andra orsaker och dör man en gång så är spelet slut och man raderar sparfilen.
Trots att man kan ha otur och inte se hela spelet så ger detta en intensiv och ofta mer givande upplevelse än vanligt spelande. Istället för att spelet blir något man skall ”klara av” förvandlas det istället till en personlig upplevelse med starka minnen. Jag älskar att spela spel i Iron Man Mode eftersom det påminner lite mer om papper- och pennarollspel, där ens val har riktiga konsekvenser.
Bland Pokémon-spelare finns det en variant av Iron Man Mode som kallas Nuzlocke Challenge. Den fungerar så att man enbart fångar en pokémon per område och om någon av ens pokémon besegras anses den som död och man gör sig av med den. It’s a hard life är en dramatisering av just en Nuzlocke Challenge som författaren försökte sig på.
</Tv-spelsnördande>
Oavsett om de orealistiska elementen av Pokémon finns kvar eller inte så är det inget som stör. Berättelsen i It’s a hard life är så väl skriven, med levande och färgstarka karaktärer, så att allt ologiskt blir oviktigt. Serien följer den unge tränaren Robin på hennes resa ut i världen, och även om det är smått humoristiskt ibland så är det oftast sorgligt och hemskt. Inte nedlåtande sorgligt – som det ofta brukar vara i parodiserande verk – utan hjärtskärande och tårframkallande sorgligt. Robin och hennes pokémons råkar ständigt ut för motgångar och dödsfall, men det är inte som i Game of Thrones där man slutar bry sig efter ett tag, utan alldeles lagom med ond bråd död.
Glömde jag berätta att författaren har svenska rötter?
En annan styrka serien har, mer än värd att nämna, är tecknarstilen. De flesta webbserier tecknas och färgläggs i photoshop. It’s a hard life, däremot, är gjord i ljuva akvareller. Även om serien varit sämre skriven hade detta varit mer än nog för att förtjäna sig en titt.
Så för att sammanfatta; är man det minsta intresserad av Pokémon (positivt eller negativt) skall man läsa It’s a hard life. Och har man aldrig hört talas om de japanska fickmonstren tidigare så är serien en mycket bättre presentation och introduktion för dig än vad spelen själva är.
Det var inte planerat så, men även detta blogginlägg kommer att handla om Fenix.
I senaste numret har de ’ukronier’ som tema, ett ord som jag rent av var tvungen att slå upp. (Jag hade först tänkt skriva att detta var något som fick mig att skämmas, men egentligen tycker jag faktiskt om att lära mig nya ovanliga ord att svänga med till vardags). Ukronier är alternativa verkligheter i historien – en vanlig sådan i fiktionen är den värld som skulle skapats om Hitler vunnit andra världskriget.
Jag bidrar med en artikel vid namn Tivoli Moskva. Alla känner till att det inte varit ovanligt att militära ledare (som Karl XII och Napoleon) försökt inta Rysslands huvudstad under vintern och misslyckats katastrofalt. Idén jag leker med i artikeln är att ryssarna, istället för att göra motstånd, valde att slå upp stadens portar och försökte tjäna pengar på spektaklet istället. Jag diskuterar även hur man använder detta i sina rollspel, både i humoristiska och seriösa kampanjer.
Illustration av Magnus Fallgren.
Det blev även en recension av Havet under oss i slutet av tidningen, men recensenten var inte alls förtjust. Sådant är aldrig kul, men jag är glad ändå. Tivoli Moskva är en text jag blev rätt nöjd med och därför förhoppningsvis fungerar som bra reklam för min författarstil. 🙂
Nu finns ’Äventyrardöttrar’ – rollspelet jag arrangerade på senaste Gothcon – tillgängligt för nerladdning.
Jag har även lagt upp ’En mörk kväll med alkemister, maffia och bröllop’, vilket tidigare bara varit publicerat i Fenix.
Bägge äventyren finns att hitta här.
Så, då har vi lite olika saker att beta av.
Signeringen i Stockholm med Undrentide-författarna är avklarad. Just nu har jag inte några fler signeringar bokade, men jag har några potentiella strategiska mål som jag har riktat mina suktande blickar emot. Återkommer i frågan.
Jag har förekommit i en ny tidning för ännu en intervju, denna gång i Biblioteksbladet (medlemstidningen för Svensk Biblioteksförening). Den går att läsa här.
Det har även droppat in en recension av min bok, som går att läsa på bloggen Swedish Zombie.
Har du en bokblogg och skulle vilja recensera Havet Under Oss? Skicka ett mail till jonas[snabel-a]trevligescenarion.se så ser jag till att förlaget skickar ett recensionsexemplar åt dig. 😉
Tidningen Skriva är, för att använda deras egna ord, tidningen för dig som skriver. I varje nummer presenterar de ett antal debuterande författare som de ansett extra spännande, och i senaste numret var jag en av de utvalda. 🙂
På tal om spännande saker så vill jag påminna om min och Undrentides signering på SF-Bokhandeln nu på fredag. Jag sitter och skriver i böcker mellan 17.30 0ch 18.30 och hoppas på att se många av er där.
I huvudsak inhämtar jag mina nyheter gällande tv-spel från tre källor. Den första, recensenten Zero Punctuation, är den jag anser ha bäst grepp kring mediet som hantverk och de byggstenar som krävs för att göra ett unikt, engagerande och värdefullt tv-spel. Han har dock en stor brist, och det är den sociologiska aspekten. Han har genusperspektivet hos en äldre, bitter vit man och diskuterar sällan tv-spels plats i samhället i stort.
Några som däremot gör det är podcasten P3 Spel. Utöver de vanliga ingredienserna som nyheter och recensioner håller de fanan högt för viktiga ämnen såsom färgade minoriteter, moralpanik och kvinnosyn i tv-spel.
Jag hade tänkt skriva att trots att de kan vara hårda och oförlåtande så är de ändå inte lika skarpa i sin spelkritik som Zero Punctuation, men jag blev lite osäker. I deras recensioner får spelen nästan alltid sju eller åtta poäng på en tiogradig skala, men det kanske har mera att göra med urvalet av spel de recenserar. Det är snarare i programmets olika debatter och krönikor de riktigt skärskådar tv-spel, både som hantverk och samhällsfenomen.
Programledare Angelica Norgren med paneldeltagarna Victor Leijonhufvud, Josef Fares och Susanne Möller.
Podcasten har ett djupt förankrat mångfaldsperspektiv, vilket annat märks av i att hälften av programledarna är kvinnor. För mig som är uppväxt med den gamla speltidningen Super Power (senare Super Play), där det ungefär gick en kvinna på femton killar, känns detta mycket fräscht och modernt.
En särskild programledare värd att nämna är förstås även Josef Fares (trots att det var ett tag sedan han var med sist). För mig var han tidigare enbart en filmskapare, men enligt honom själv brinner han mer för tv-spel än för filmmediet. Tyvärr har jag inte hunnit testa det själv, men det har varit väldigt kul att under P3 Spels program följa med på resan för hur hans spel egna Brothers – A Tale of Two Son blev till verklighet.
Om jag koncist skall försöka sammanfatta mina åsikter så anser jag att det finns bättre källor att hämta rena recensioner ifrån, men att P3 Spel är störst när det gäller debatten om tv-spel i samhället.
Zero Punctuations recension av Brothers
Ärade [insert name here]
Ni inbjuds härmed att med er närvaro hedra signeringen mellan Jonas Larsson och hans bok Havet Under Oss.
Plats: SF-Bokhandeln, Stockholm
Datum: Fredag 2:a maj, 17.30 – 18.30
Klädsel: Mystisk men korrekt.
Tyvärr kommer det ej bjudas på förtäring och/eller alkoholhaltiga drycker. Däremot kommer det bjudas på underhållning i form av andra författare från Undrentide förlag – Helena Andersson, Patrick Centerwall, Stefan Hagel och Elin Holmerin – som även de signerar sina verk.
Anmälan görs via Facebook, men även överraskande drop-in välkomnas.
Utöver att ha figurerat i Fenix har jag även dykt upp i lokaltidningarna där jag bor. Nu i veckan droppade Tidningen Hisingen ner i brevlådan, med fokus på min relation till Hisings Backa (låt oss säga att jag var en förvirrad tonåring med dålig koll på geografi).
Angående den andra tidningen, Din Lokaltidning Backa/Kärra, måste jag gå till korset lite. Där var det ett ganska bra tag sedan jag var med, redan innan signeringen. Men av någon anledning hade inte brevbäraren lämnat det numret i min postlåda, så det var inte förrän den nyare artikeln kom som jag blev fundersam och letade upp den gamla tidningen på jobbet för att se hur det stod till.
Eftersom de flesta svenskar inte är så lyckligt lottade så att de får Hisingens lokala tidningar leverarade till dörren kan jag med istället meddela att artiklarna går att läsa digitalt via dessa länkar:
Din Lokaltidning Backa/Kärra (här behöver du leta dig fram till mars 2014)
Det är inte allt för ofta jag brukar göra regelrätta recensioner, istället brukar jag som bibliotekarie hålla mig till ödmjuka rekommendationer. Men efter att ha sett det lyckade uppförandet av En shoggoth på taket på Gothcon kände jag att jag inte kunde låta bli.
Föreställningen öppnade mycket starkt med iögonfallande rekvisita, men som dock inte överskuggade… musikalartisternas ambition till patos. Uppsättningen tampades med några teknologiska bekymmer som jag (trodde) skulle… dra ner helhetsintrycket – till exempel inleddes allt med en urskuldande ursäkt om hur man skulle behöva ordna en sista minuten-lösning för att täcka upp ett sorgligt bortfall inom ensemblen. Det föll mig mycket märkligt att de inte begagnade sig av understudies, vilket borde vara praxis.
En stjärna… som för mig personligen lös extra starkt var barytonen Byvald, som spelade huvudrollen (en bibliotekarie, vilket tyder på mycket gott manusarbete). Jag hoppas på att se… mer av honom i framtida lovecraft-verk…
Första akten… gjorde som sagt ett starkt intrycK men… men… andra var mest… jag vet inte … Jag tror att pjäsen ble…v klar. Det var mest ett obehagligt gult töcken. Minns inte riktigt hur jag kom hem… efter det. Trror jag är hemma i alla fall…………
Utöver att vara på Gothcon och arrangera rollspel kommer jag även ha högläsning i Steampunkrummet 16.00 på lördag. Det är en steampunk-novell vid namn ’Hästar från förr’, och utan att spoila för mycket kan jag avslöja att den handlar om hästar.
Till högläsningen kommer jag självklart ha med mig lite signerade exemplar av ’Havet under oss’ till försäljning. Vill man inte köpa av mig (eller missar mig på grund av att jag smyger så mycket) kan man istället gå direkt till Undrentides monter och köpa boken där.
I Undrentides monter kommer man även på lördagen, 13.00 – 15.00, hitta min författarkollega Patrick Centerwall som signerar sin novellsamling Skymningssång. Om jag skulle behöva välja två noveller, varav en skulle vara obehagligt hemsk och den andra charmigt humoristisk, att rekommendera skulle jag säga till folk att läsa ’Kretsloppets vedermöder’ (som handlar om fasorna med legaliserad reinkarnation) samt ’Inbjudningskortet’ (som förmedlar hur det kan vara att jobba i ett kontorslandskap där ens chefer är lovecraftianska monster).
På tal om lovecraftianska monster så skall jag försöka gå på föreställningen En Shoggoth på Taket. Utöver att ha en vän (som stod inspiration för den här strippen) med så har jag förstått det som att det är nördallmänbildning att försöka se den… trots att man riskerar sin sanity.
iä iä cthulhu fhtagn
Så, efter en hektisk helg med signeringar och debattpaneler finns Havet Under Oss ute i handeln.
Boken finns att köpa på:
Smugglar-Lasses dubbelbod i hamnen
Hur gick själva signeringen då? Med tanke på att jag är en ödmjukt debuterande författare i en smal fantasy-genre så gick det över förväntan bra.
Mycket har jag att tacka mitt privata sociala nätverk – både barndomsvänner jag inte sett på flera år och folk som jag knutit kontakt bara dagen innan kom för att dela den stora dagen med mig. En stor del böcker såldes även tack vare högläsningsstunden jag höll i – man lär sig ett och annat som misslyckad skådespelare och bibliotekarie.
Stort tack till alla som kom. 😀
90% av bokens köpare bestod av steampunkare och bäbisar, som vanligt. (Fotograf: Joakim Calvert)
Nu i dagarna har senaste numret av Fenix kommit ut, och denna gång har de en helsida där de intervjuar mig om Havet under oss.
Ryska drömmar – inte en äcklig sorts kakor
Fenix håller på med, utöver på att intervjua folk med vackert hår, att samla sig inför slutspurten inför sin antalogi Best of Fenix. Där kommer de samla det bästa materialet ur tidningens historia i en fin volym och översätta till engelska. Det crowdfundas, och idag är sista dagen att bidra med pengar till projektet.
Andra viktiga dagar att hålla koll på är lördag denna vecka, för då blir det release-signering på SF-Bokhandeln i Göteborg. Hoppas att se så många som möjligt av er där. 🙂
Ibland är jag lite ledsen över att min far inte längre är i livet. Han var en stor konsument av science fiction och fantasy, och utöver att vara med och grunda Tolkien Society of Sweden (världens första Tolkien-förening) så var han även under 60-talet medlem i Club Cosmos, Sveriges äldsta science fiction-förening.
Denna helg fyller Club Cosmos 60 år och firar med konventet Confetti, och det hade värmt min fars gamla hjärta att jag blivit erbjuden medlemskap och specialinbjudan för att delta i de paneldebatter som hålls under konventet.
Jag önskar att jag hade frågat min far mer om Club Cosmos. Det enda jag minns är att han berättade att de brukade dela ut ett skampris – Club Cosmos Gyllene Känga – varje år till någon som gjort science fiction-världen en otjänst. Vad jag minns gav de kängan något år till en journalist som hade haft mage att åka samma båt som Robert Heinlein (sf-världens motsvarighet till Tolkien*) utan att intervjua honom.
Jag undrar om det var en riktig sko det handlade om? I guld? Jag skall se ifall jag kan försöka ta reda på detta under Confetti.
I vilket fall som helst – tyvärr kommer jag inte delta på alla debatterna eftersom jag har fullt upp under helgen (bland annat med signeringen av Havet under oss). Turligt nog så kommer jag vara med i de roligaste:
Schema för övriga paneler och event hittar man här. Jag är inte säker på ifall man fortfarande kan förboka biljetter, men det går även att betala oanmäld entré i dörren. Folk under 26 år deltar gratis på konventet.
(*Nja, detta kan debatteras. Jag föredrar personligen Isaac Asimov före Heinlein… säg inget till min fars spöke bara, för då får jag spökspö.)
Som jag nämnt tidigare kommer jag vara på Gothcon i år för att än en gång arrangera rollspel. Trots att jag har en egen lojal stab av spelledare brukar det alltid vara svårt att täcka upp de anmälda passen, så har du funderat på att spelleda på Gothcon så är du varmt välkommen att spelleda Äventyrardöttrar.
Jag sitter just nu och arbetar med illustrationerna, men äventyret är utöver det helt klart. Är du därför som spelledare sugen att ta en titt så är det bara att maila mig på jonas[A]trevligascenarion.se så skickar jag texten till dig.
Superman är min… *sitter en stund och räknar på fingrarna*… femte favorit bland superhjältar (för att ge er lite ledtrådar så är några av de andra en gentleman utan ansikte, en småbarnsfar med djurkrafter och en irländare med röntgensyn). Men när man berättar det för vanliga människor så möts man ofta av oförstående blickar och kommentaren att Superman är den tristaste av hjältar och att hans enda styrka som karaktär är att han får andra superhjältar att verka intressantare i jämförelse.
Det allra tråkigaste är att folk med den åsikten egentligen har rätt. Superman handlar om en man som inte kan förlora och aldrig gör fel, vilket inte leder till särskilt bra historier. För de flesta som skriver Superman-berättelser så väljer man att enbart att behandla ämnet; ’Hur osårbar är Superman?’ (svaret är alltid ’Jättemycket’), och det är om man har tur. Det finns bara en enda film som får mig riktigt frustrerad och ledsen, och det är Superman Returns, även känd som Superman Lyfter Tunga Saker I Två Och En Halv Timme.
En berättelse som däremot perfekt fångar vad Superman handlar om för mig – frågan ’Varför man skall kämpa för det som är rätt?’ – är Superman : Red Son, av Mark Millar. Det är en alternativ tolkning av Superman-myten, där han som barn istället för att landa i USA landar i Stalins sovjet. När Superman sedan växer upp rekryteras han av kommunistiska partiet och börjar tillsammans med Josef Stalin ta över världen. Det enda som står emot de två Männen av Ståls framart är Amerikas president Lex Luthor.
Det som gör berättelsen spännande är att Supermans kamp för rättvisa och godheten är berättelsens starkast lysande rättsnöre.
Detta trots att Superman agerar som Josef Stalins högra hand.
Detta trots att Superman inte är förd bakom ljuset utan fullt medveten om sina handlingar och dess konsekvenser.
Detta trots att Superman lovordar kommunismens autokrati över demokratins frihet.
Superman : Red Son är inte kommunistisk propaganda, eller ens en känga mot västvärldens kapitalism. Den använder kalla kriget och relationen mellan USA och Sovjet för att analysera och ifrågasätta kampen för det goda. Eller nej… inte ifrågasätta kampen för det goda, snarare skärskåda och nyfiket studera den.
Nu läser man kanske inte enbart superhjälteserier för deras akademiska analyser av avancerade filosofiska begrepp… eller nja, kanske du och jag gör det, men man läser ju även superhjälteserier för den fantasieggande kreativiteten och glädjen man inte hittar i mer realistiska genrer. Trots sitt djup och allvar tar Red Son så blir den aldrig tråkig, varav ett av de bästa exemplen är när de ger sin version av Batman den klassiska huvudbonaden usjanka att ha på huvudet, vilket alltid får mig att dra på smilbanden.
So cute!
*stirrar på Batmans huvud och försvinner sakta med säkert bort i drömmarnas värld*
I framtida Månadens Rekommendationer kommer vi återkomma till författaren Mark Millar. Jag kommer även presentera en exemplarisk Superman-story där man inte hade lika stora behov av förändring som i Red Son.
De två männen av stål.
För lite mer än en månad sedan kom en ny podcast vid namn Fantastisk Podd. Det är en podd av olika svenskspråkiga fantastikförfattare (det fina ordet för fantasy, sf och andra liknande genrer), där de pratar om hur det är att vara författare och det associerade hantverket. I första hand så anser jag att podden riktar sig till andra författare, eller folk som drömmer om att bli det. Men även om man bara är en fantastikkonsument omringad av deckarkonsumenter, så kan man nog från podden dra en hel del paralleller till sin egen vardag (”Varför läser du inte riktiga böcker, som Liza Marklund?”).
För mig personligen finns det många godbitar att plocka ur det senaste avsnittet. Bland annat hör man min kollega Stefan Hagel från Undrentide, men det som mest värmer mig i hjärtat är att upptäcka att min goda vän Susanna Björnberg även är en av värdarna i programmet. Med god vän menar jag, som alltid, att jag hade ihjäl hennes rollspelskaraktär under en av mina kampanjer.
(Förlåt Susanna, men om du tar kontakt med mig så skall jag försöka komma igång med GURPS-spelet igen och gottgöra dig. Du har mitt nummer.)
Om jag har någon kritik att rikta mot Fantastisk Podd så är det att avsnitten är alldeles för korta. Om man har samlat en grupp författare för en paneldiskussion så räcker det inte med tjugo minuter. Jag, som är van vid Happy Jacks RPG Podcasts timslånga avsnitt, tycker att de kunde ta mer tid på sig utan problem.
(Och på tal om tid utan problem så är det nu bara en månad kvar till mig signering på SF-Bokhandeln. Läs mer om det via facebook-eventet, och kom gärna förbi och säg hej.)
Thoznezz
Lv 3 drow warlock
2012 – 2013
Rest in peace
Grattis på fettisdagen. 🙂
Än en gång är det dags för extramaterial.
Under våren 2012 uppdaterade jag webcomicen bara varannan vecka istället för varje. Under några av de udda veckorna kom Fanny Niklasson Wihlborg (Havet Under Oss framtida illustratör) och fyllde upp med tre strippar. Den första kommer upp idag, nästa kommer på torsdag och den sista på lördag denna vecka.
Den andra gästtecknaren, herr Bodling, kommer jag dock spara på ett litet tag. Han tecknade ett mycket större antal strippar, så han kommer jag att trolla fram någon gång då jag vet att jag har en stor lucka i mitt eget nyproducerade material.
