Att läsa Discworld

Jag håller just nu på med att läsa mig igenom Terry Pratchetts Discworld-serie. Min mor läste dem för mig som barn, och att återbesöka dem långt senare – som vuxen och författare – är en sällsam upplevelse.

  • Wintersmith
    Om vi bortser från att jag är en person som just nu läser en serie med över fyrtio delar, så brukar jag inte läsa bokserier. Jag läser oftast bara första delen och går sedan vidare till annat. Man skulle kunna skriva en hel bloggartikel om serieläsandets vara eller icke vara, men ett av skälen till… Läs mer: Wintersmith
  • Thud!
    Här är det. Om jag läser en Dicworld-bok till, så kommer jag ha läst mer Dicworld-böcker än jag någonsin gjort. Jag påbörjade denna bloggserie … Nej vänta! Det var förra gången jag läste min första nya Discworld-bok i vuxen ålder – The Science of Discworld III! Fast den boken skilde sig från normen, så det… Läs mer: Thud!
  • The Science of Discworld III
    Här är det. Om jag läser en Discworld-bok till, så kommer jag ha läst mer Discworld-böcker än jag någonsin gjort. Jag påbörjade denna blogserie för att återbesöka de böcker som format mig i min ungdom. Vilken bok får äran att leda in mig i denna nya era? The Science of Discworld III? Oj … ja… Läs mer: The Science of Discworld III
  • Going Postal
    I och med denna bok känns det som att komma till en ny era i Discworld-läsandet. Eran kanske redan började med Tiffany Achings första bok, men hennes serie har rätt mycket gemensamt med Pratchetts tidigare böcker – det är ju fortfarande fantasy, med häxor och magi. På pappret har Discworld alltid varit fantasy, även om… Läs mer: Going Postal
  • A Hat Full of Sky
    Nu är det bara några få böcker kvar tills vi kommer till the point of no return: då jag slutar läsa om böcker, och istället läser en ny Discworld-bok för första gången på flera år Min mor läste de första böckerna för mig och min syster när vi var små, men det var bara den… Läs mer: A Hat Full of Sky
  • Monstrous Regiment
    Jag har inte läst alla Discworld-böckerna. Efter ett tag försvann läslusten, och idag har vi kommit till en av de böcker som fick mig att lägga serien på hyllan: Monstrous Regiment. När jag för länge sedan började denna läsresa såg jag inte fram emot att komma hit. Jag visste att Monstrous Regiment hade många fans,… Läs mer: Monstrous Regiment
  • The Science of Discworld II
    Vad gör man när man har en helt unik bok, fast en gång till? I The Science of Discworld trodde folk att de skulle få en vanlig trist världsbibel om Skivvärlden som i detalj gick igenom de olika länderna hundraåriga historia, full med tråkiga detaljer om döda regenter, välanvända handelsrutter och återkommande väderfenomen. Fast Skivvärlden… Läs mer: The Science of Discworld II
  • The Wee Free Men
    Terry Pratchett har format min världssyn. Small Gods har fått mig att fundera över religion, Jingo om invandring och Night Watch om ondska. Trots att Terry Pratchett vid första anblicken är en liten rolig gubbe så är det en nattsvart men ärlig tolkning han ger av vår samtid. The Wee Free Men är dock den… Läs mer: The Wee Free Men
  • Night Watch
    Egentligen avskyr jag den här boken. På pappret är det här den sämsta idén hittills: den mest realistiska av Pratchetts karaktärer, kommendör Samuel Vimes, skall resa i tiden. Nyss tog Pratchett oss upp i rymden, så nu är det bara parallella dimensioner kvar för att vår samling av urvattnade idéer skall vara komplett. Men trots… Läs mer: Night Watch
  • The Amazing Maurice and His Educated Rodents
    Tills rätt nyligen arbetade jag som skolbibliotekarie. Detta är en typ av tjänst som de flesta bibliotekarier skyr som pesten eftersom man måste interagera med ungdomar – det värsta som finns – men för mig passade det som hand i handske.  Jämfört med andra bibliotekarier är jag rätt medelmåttig, men är det något jag tycker… Läs mer: The Amazing Maurice and His Educated Rodents
  • The Last Hero
    Innan jag börjar prata om The Last Hero skulle jag vilja återvända lite till Carpe Jugulum. För mig blev det en speciell upplevelse, då det kändes som att det var boken som sade farväl till det gamla Discworld (med fantasy och parodier) för att ge plats till det nya (med industrialism och satir). Men efter… Läs mer: The Last Hero
  • Thief of Time
    Förra gången läste vi The Truth, en av de bästa böckerna i Discworld-serien, och fortsätter direkt med Thief of Time … som också en av de bästa böckerna i serien. Det kommer vara en klump av bra böcker framöver. Det vi får denna gång är på sätt och vis den sista boken i Döden-serien, fast… Läs mer: Thief of Time
  • The Truth
    “What people think they want is News, but what they really crave is Olds.” Med denna bok — passande nog den tjugofemte i ordningen — känns det som att vi påbörjat en ny era. Det är roligt att diskutera eror, även om de är subjektiva. Precis som “generationer” ger eror ett mentalt ramverk till världen… Läs mer: The Truth
  • The Science of Discworld
    Man skall vara försiktig med sina önskningar. Jag har läst om tjugofyra Discworld-böcker. Trots att jag gillar dem kan jag inte blunda för6 att de börjar bli snarlika, och jag sitter där i min ensamhet och vill inget hellre än att något bara skall skaka om mig i min liturgiska apati. Och då kommer The… Läs mer: The Science of Discworld
  • The Fifth Elephant
    Under min läsning av Discworld-serien har jag fått svårare att sätta ord på mina känslor. Eller så har känslorna haft svårare att komma upp till ytan. Man blir inte lika imponerad av de bra sakerna, för de har man sett förut, men inte heller lika provocerad av böckernas brister – även de bekanta ansikten. Fast… Läs mer: The Fifth Elephant
  • Carpe Jugulum
    När jag började läsa Carpe Jugulum blev jag eld och lågor på ett sätt jag inte blivit med någon Pratchett-bok tidigare. De första Discworld-böckerna handlade egentligen inte om något viktigt. De handlade om Dungeons & Dragons och Elric. Det var våldsamma dryader; explosiva, magiska dueller och gudomliga, dramatiska, snåriga intriger.   Men desto fler böcker som… Läs mer: Carpe Jugulum
  • The Last Continent
    Brevlådemun. I min familj är detta ett vedertaget begrepp: det är det ansiktsuttryck man har när man pressar ihop munnen till ett tunt streck och har en irriterad rynka mellan ögonen. Jag trodde att detta var något som alla sa, men när jag googlade inför den här artikeln visade det sig att så inte var… Läs mer: The Last Continent
  • Jingo
    När jag var liten var Batman min stora hjälte. Han letade upp Onda Skurkar och slog dem på käften tills de lämnade tillbaka de pengar de stulit. Men desto äldre jag blivit, desto svårare har jag haft för att uppskatta Batman som koncept. Vad gör det egentligen för skillnad om Batman hindrar ett bankrån? Banker… Läs mer: Jingo
  • Hogfather
    Nu har jag kommit så långt i min läsning av Discworld att jag måste fråga mig varför jag fortsätter. Självklart handlar det mycket om en trygghet och det säkra i att återvända till samma författares värld gång på gång. Men vad är det egentligen läsningen ger mig? Det finns tusentals fantastiska böcker av nya författare,… Läs mer: Hogfather
  • Feet of Clay
    Terry Pratchett är min favoritförfattare. Han är (i huvudsak) fantasyförfattare. Men trots detta har jag svårt för fantasy som genre, och föredrar Stiftelsetrilogin framför Sagan om Ringen. Det var inte förrän jag satte mig ner och läste om Feet of Clay som jag kunde konkretisera varför. Den största skillnaden mellan fantasy och science fiction är… Läs mer: Feet of Clay
  • Maskerade
    När man blir tillräckligt känd så kommer det ett skede då folk inte längre vågar säga när man gör fel. Ens lägstanivå kan fortfarande vara mycket hög – det är därför man har blivit känd – men ens verk börjar dra sig med onödigt fett. Maskerade är den boken i Discworld-serien där jag började undra… Läs mer: Maskerade
  • Interesting Times
    Vi har nu kommit till det som i mina ögon är den bästa Rincewind-boken, men det säger kanske inte så mycket. Det är mycket jag gillar med Interesting Times. Den handlar om hur Rincewind blir skickad till The Agatean Empire, en enorm diktatur bakbunden av byråkrati och traditioner – ämnen som Pratchett behandlar med vanlig… Läs mer: Interesting Times
  • Soul Music
      Jag tyckte inte om Soul Music när jag läste den som barn, och hade låga förväntningar inför denna omläsning. Men … jag blev minst sagt positivt överraskad. Det var svårt att sätta fingret på varför, för boken känns mer svåranalyserad än tidigare delar i serien. Men låt oss ta det från början. Soul Music… Läs mer: Soul Music
  • Men at Arms
    Vad är det som gör en berättelse bra? Och hur mycket dåliga saker kan en bra berättelse komma undan med? Jag har tänkt mycket på filmen Superman vs Batman på sistone. I striden mellan de två titelhjältarna har Batman övertaget över Superman och skall avsluta jobbet, men Superman ber då honom att ’rädda Martha’, vilket… Läs mer: Men at Arms
  • Lords and Ladies
    Vi har nu kommit till tredje häxboken*, och jag måste på en gång säga att jag är kluven. Tittar man på storyn kan man vid första anblicken säga att den är enkel. Alver, mer lika skitstövlarna från Shakespeare än hjältarna från Tolkien, försöker ta över häxornas hemland Lancre. Samtidigt har Granny Weatherwax blivit gammal och… Läs mer: Lords and Ladies
  • Small Gods
    Jag undrar vad Terry Pratchett hade skrivit om vår samtid ifall han fortfarande varit vid liv och vid sinnes fulla bruk. Alla generationer känner kanske likadant, men ibland är det svårt att inte tro att världens undergång står för dörren med ökade samhällsklyftor, fascismens återkomst och klimathotet. Small Gods tar upp det trigger-inbjudande ämnet religion,… Läs mer: Small Gods
  • Witches Abroad
    Witches Abroad är tredje boken i häxserien. Magrat Garlick – den yngsta häxan med det sämsta självförtroendet – får ärva ett trollspö efter en god fe, men får också i uppdrag att resa till det exotiska landet Genua för att hindra en prinsessa från att gifta sig mot sin vilja. Storyn är egentligen mer avancerad… Läs mer: Witches Abroad
  • Reaper Man
    Denna gång har vi kommit till andra delen av böckerna om Döden, men istället för en lång sammanhängande berättelse (som i de flesta andra i serien) får vi två sammanlänkade berättelser. I min barndom satte bokens ena parti starka spår i mig och är något av det bästa jag läst, medan det andra kom jag… Läs mer: Reaper Man
  • Moving Pictures
    På ett sätt är det väldigt lätt att förklara Moving Pictures: det är en humoristisk berättelse om hur filmkonsten kommer till skivvärlden och tar alla med storm. Alkemister har bildat en ny stad utanför Ankh-Morpork vid namn Holy Wood och vi får följa studenten Victor Tugelbend när han blir stjärna i en knasig bransch. Även… Läs mer: Moving Pictures
  • Eric
    Jaaa… vad skall jag säga? Eric är inte sämre än Sourcery i alla fall. Men den är lätt en av de mest udda böckerna i serien. Den gavs från början ut på ett annat förlag, var illustrerad och mycket kortare än de andra. Men det är inte bara omständigheterna som sticker ut, även berättelsen i… Läs mer: Eric
  • Guards! Guards!
    Ankh-Morpork är den största och farligaste staden i världen, och en sak man har gjort för att stävja brottsligheten är att helt enkelt legalisera allt kriminellt. Tjuvarnas Gille är nu en del av stadsapparaten med kvoter på hur mycket brott de får utföra och måste rent av betala skatt på sina intäkter. Staten tjänar på… Läs mer: Guards! Guards!
  • Pyramids
    Förra boken av Pratchett, Wyrd Sisters, hade jag skyhöga förväntningar inför. Med Pyramids var det raka motsatsen. När min mor läste den högt för mig som barn tyckte jag den var trist och en av de sämre böckerna i serien. Jag undrar vad det är som har förändrats med mig sedan dess – förutom att… Läs mer: Pyramids
  • Wyrd Sisters
    Inför genomläsningen av Discworld var Wyrd Sisters en av böckerna jag såg mest fram emot. Jag har alltid hållit den i hög dager, och sett den som en av mina absoluta favoriter i serien. Men skulle den fortfarande hålla? Spoiler: Ja. Wyrd Sisters handlar om skivvärldens häxor och är en uppföljare till Equal Rites, men… Läs mer: Wyrd Sisters
  • Sourcery
    För några år sedan läste jag Discworld högt för min fru. Jag började med två första i Rincewind-serien – The Colour of Magic & The Light Fantastic – men valde att hoppa över Sourcery. Inför min omläsning här på bloggen undrade jag om jag kanske gjort henne orätt, men efter att ha kommit en bra… Läs mer: Sourcery
  • Mort
    Terry Pratchetts tidigare böckerna har haft en säregen skärpa som fick dem att sticka ut från mängden, men det är inte förrän Mort det känns som att Pratchett för första gången hittat hem. Det är inte en omöjlig tanke att en annan författare skulle kunna ha skrivit om Rincewind eller Esk, men en bok som… Läs mer: Mort
  • Equal Rites
    Jag är feminist. Eller i alla fall strävar jag efter att vara det; det är en laddad term som tolkas på många sätt, även av de som förstår den, och på grund av min uppfostran har jag tyvärr icke-feministiska beteenden som jag inte tänker på. En av de många saker feminism handlar om är hur… Läs mer: Equal Rites
  • The Light Fantastic
    Välkommen till min genomläsning av Discworld-serien. Detta är den andra delen där vi tittar på Pratchetts andra bok, The Light Fantastic. Min text om första boken – The Colour of Magic – hittar du här. När jag tänkt tillbaka på The Light Fantastic har jag ofta klumpat ihop den tillsammans med The Colour of Magic.… Läs mer: The Light Fantastic
  • The Colour of Magic
    Då är vi igång med mitt projekt att läsa hela den enorma Discworld-serien av Terry Pratchett, och vi sitter nu med den första boken: The Colour of Magic. Om du inte har någon tidigare relation till Terry Pratchett rekommenderar jag att du allra först tar dig en titt på artikeln Io9’s Guide to Discworld, men… Läs mer: The Colour of Magic
  • Att läsa Pratchett
    Nu när nya boken är skickad till förlag kommer jag äntligen ha tid för lite annat, och är det något jag längtat efter att skriva är det nya blogartiklar. Jag har tidigare haft en serie vid namn ’Månadens Rekommendation’ där jag lyft fram olika verk som jag tyckt förtjänat extra uppmärksamhet, men den här gången… Läs mer: Att läsa Pratchett
☜ Tillbaka